Yes! yesyesyesyesyes!
Vilken kulig helg. Vilken genomrolig, underbar helg. Jag var tveksam ett tag, men jag hade inte behövt oroa mig, det blev perfekt. Faktum är att det blev bättre.
Studentorkestern Luhrarne från Luleå fyller alltså 30 år och firade därför med jubileumsfest. Bussen tog fyra timmar och väl framme blev vi skjutsade av Rebecca och Mases till Base camp 3 där vi skulle bo. Det var en liten kvarterslokal som hade ganska äckligt golv men annars var helt ok. Förutom att man fick ha halsduk på sig när man åt frukost för det var så satans kallt.
Efter att vi inkvarterat oss där åkte vi till kårhuset och väntade på att partyt skulle börja. Albin, Christian och Erik dök upp och korkade upp första champagneflaskan lagom i tid till att konserten skulle börja. Bra musik blev det och ganska många dåliga skämt, som "varför kan man inte derivera blåssektionen? Den har ingen funktion!" Hemskt kul...
Efter konserten bar det av till after concert som innebär mat mitt i natten, via en tipsrunda. Det var trevligt eftersom vi inte hade ätit nåt på hela dan. Tipsrundan vann vi på något mystiskt sätt. Jag misstänker att de fuskade med rättningen, men vi fick leksakssmink och öl så vi var nöjda.
Efter ett par timmar spårade kvällen ur totalt. Erik och Albin fick plötsligt för sig att de skulle ha en tävling i vem som kunde titta längst utan att blinka. För att de inte skulle fuska tittade de varandra i ögonen hela tiden.
Tävlingen gick ungefär så här:
Vilken kulig helg. Vilken genomrolig, underbar helg. Jag var tveksam ett tag, men jag hade inte behövt oroa mig, det blev perfekt. Faktum är att det blev bättre.
Studentorkestern Luhrarne från Luleå fyller alltså 30 år och firade därför med jubileumsfest. Bussen tog fyra timmar och väl framme blev vi skjutsade av Rebecca och Mases till Base camp 3 där vi skulle bo. Det var en liten kvarterslokal som hade ganska äckligt golv men annars var helt ok. Förutom att man fick ha halsduk på sig när man åt frukost för det var så satans kallt.
Efter att vi inkvarterat oss där åkte vi till kårhuset och väntade på att partyt skulle börja. Albin, Christian och Erik dök upp och korkade upp första champagneflaskan lagom i tid till att konserten skulle börja. Bra musik blev det och ganska många dåliga skämt, som "varför kan man inte derivera blåssektionen? Den har ingen funktion!" Hemskt kul...
Efter konserten bar det av till after concert som innebär mat mitt i natten, via en tipsrunda. Det var trevligt eftersom vi inte hade ätit nåt på hela dan. Tipsrundan vann vi på något mystiskt sätt. Jag misstänker att de fuskade med rättningen, men vi fick leksakssmink och öl så vi var nöjda.
Efter ett par timmar spårade kvällen ur totalt. Erik och Albin fick plötsligt för sig att de skulle ha en tävling i vem som kunde titta längst utan att blinka. För att de inte skulle fuska tittade de varandra i ögonen hela tiden.
Tävlingen gick ungefär så här:
- Efter fem minuter var Albins ögon knallröda
- Efter tio minuter började de båda gråta och tyckte att det var det bästa som hänt på hela kvällen
- Efter femton minuter säger Erik: Det är skönt att inte blinka, då missar man inga ögonblick
- Efter tjugo minuter börjar de mata varandra och mig och Cristina som satt bredvid med chips. Det är inte så lätt att mata någon som sitter bredvid en medan man stirrar in i ögonen på personen mittemot. Cristina särskilt fick ganska mycket chips i pannan...
- Efter tjugofem minuter börjar de ropa på Christian att han ska komma med skumpan(tredje flaskan). Christian satt två meter bort och ignorerade dem eftersom de inte kunde se honom ändå
- Efter en halvtimme kom en låt som de gillade: "Den här är bra! Ja, den skulle vara skön att blinka till"
- Efter trettiofem minuter blev de kissnödiga och jag och Cristina försökte övertala dem att det inte är bra att stirra för länge och att de skulle ge upp. De gick ut istället, fortfarande stirrandes varandra i ögonen
- Sen kom de in men gick strax ut igen, och sen kom Erik inrusandes och jublade att han hade vunnit.
- Nästa dag ville de inte titta så mycket på varandra
40 minuter utan att blinka är inte att rekommendera, men det var ganska roligt att titta på.
Dagen därpå var det först lite jam/rep på förmiddan, och sen lunch. Sen var det bara att gå hem och byta om inför kvällens sittning. Jag gick från sunk till klänning och finfrisyr på en halvtimme. Helt klart rekord.
Vi knatade bort till Rebecca på förfest och kom dit vid tre. Klockan fem var det fördrink i en källarlokal som kallas bunkern. Den var tydligen nystädad, så jag är glad att jag inte såg den innan... På vägen dit gick killarna in på ica och köpte en tårta så att de skulle kunna sjunga en låt från programmet tårtan medan de överlämnade den. Låten gick så här:
Socker, grädde, nötter och mandelflarn, och så sist men inte minst en liten ros av marsipa-an. Smörkräm, krikon, snabbkräm och gott gelé, frasses deg och en flaska saft, och en liten klick med sylt. Den var kul att höra trettio gånger på en helg. Eller...?
Sittningen var i kårhuset och Rebecca hade verkligen inte lottat bordsplaceringen. Jag fick världens mest väluppfostrade Christian som bordsherre, Albin mitt emot, Rebecca bredvid honom, och Erik snett emot. Kunde inte ha blivit bättre. Supergod mat var det också. Definitivt det bästa jag fått på en sittning. Förrätten bestod av toast med getost, sen blev det oxfilé med potatisgratäng och vitlökssör, och till efterrätt nåt slags vaniljpudding med hjortron på. Mums! By the way så kostade hela helgen bara trehundra smackers. Det kallar jag billigt som in i Snape. Och Christian var gentlemannig och bjöd på vin, och satt med händerna på bordskanten som hans mormor lärt honom, så att man inte skulle tro att han hade nåt fuffens för sig under bordet. Mycket viktigt.
Därefter blev det spelning. Jag var med på första halvan, och det är ju alltid spännande att spela låtar man aldrig hört förut. Fast å andra sidan är det typ tredje gången jag spelar med dem, så några var bekanta. I pausen övertalade jag Erik att han skulle spela resten. Fast först försökte vi hitta nån i publiken som ville spela istället. Det ville ingen. Men Eriks kompisar undrade varför han bor i Frankrike när jag som är så söt bor i Sverige. De kompisarna gillade jag!
Så andra set fick jag dansa lite istället, vilket var jättekul. Äntligen folk som inte dansar bugg på överkurs, det gillar jag. Efter konserten blev det vanlig dans i ett antal timmar tills de stängde kl 03. Då gick vi tillbaka till bunkern och Albin och jag skrattade åt en tjej vi hade med oss tills Christian äntligen fick sina mackor sist av alla. Sen tyckte Rebecca att de som var trevliga skulle gå hem till henne på efterfest. Jag hörde till dem, jag frågade. Vissa andra hörde inte till dem. Hurra! Väl där var vi dock inte så pigga längre, så vi satt fyra stycken och halvsov på hennes säng medan tre kompare tyckte att vi var tråkiga. När vi insåg att klockan var kvart i sex gick jag hem fyrtiofem minuter senare. Det tog så lång tid att ställa sig upp. Man skulle kunna säga att det var ganska skönt att sova de fyra timmarna det tog att åka buss hem dagen efter.
Men det var trist att behöva gå. Superduperjättetrist...
Dagen därpå var det först lite jam/rep på förmiddan, och sen lunch. Sen var det bara att gå hem och byta om inför kvällens sittning. Jag gick från sunk till klänning och finfrisyr på en halvtimme. Helt klart rekord.
Vi knatade bort till Rebecca på förfest och kom dit vid tre. Klockan fem var det fördrink i en källarlokal som kallas bunkern. Den var tydligen nystädad, så jag är glad att jag inte såg den innan... På vägen dit gick killarna in på ica och köpte en tårta så att de skulle kunna sjunga en låt från programmet tårtan medan de överlämnade den. Låten gick så här:
Socker, grädde, nötter och mandelflarn, och så sist men inte minst en liten ros av marsipa-an. Smörkräm, krikon, snabbkräm och gott gelé, frasses deg och en flaska saft, och en liten klick med sylt. Den var kul att höra trettio gånger på en helg. Eller...?
Sittningen var i kårhuset och Rebecca hade verkligen inte lottat bordsplaceringen. Jag fick världens mest väluppfostrade Christian som bordsherre, Albin mitt emot, Rebecca bredvid honom, och Erik snett emot. Kunde inte ha blivit bättre. Supergod mat var det också. Definitivt det bästa jag fått på en sittning. Förrätten bestod av toast med getost, sen blev det oxfilé med potatisgratäng och vitlökssör, och till efterrätt nåt slags vaniljpudding med hjortron på. Mums! By the way så kostade hela helgen bara trehundra smackers. Det kallar jag billigt som in i Snape. Och Christian var gentlemannig och bjöd på vin, och satt med händerna på bordskanten som hans mormor lärt honom, så att man inte skulle tro att han hade nåt fuffens för sig under bordet. Mycket viktigt.
Därefter blev det spelning. Jag var med på första halvan, och det är ju alltid spännande att spela låtar man aldrig hört förut. Fast å andra sidan är det typ tredje gången jag spelar med dem, så några var bekanta. I pausen övertalade jag Erik att han skulle spela resten. Fast först försökte vi hitta nån i publiken som ville spela istället. Det ville ingen. Men Eriks kompisar undrade varför han bor i Frankrike när jag som är så söt bor i Sverige. De kompisarna gillade jag!
Så andra set fick jag dansa lite istället, vilket var jättekul. Äntligen folk som inte dansar bugg på överkurs, det gillar jag. Efter konserten blev det vanlig dans i ett antal timmar tills de stängde kl 03. Då gick vi tillbaka till bunkern och Albin och jag skrattade åt en tjej vi hade med oss tills Christian äntligen fick sina mackor sist av alla. Sen tyckte Rebecca att de som var trevliga skulle gå hem till henne på efterfest. Jag hörde till dem, jag frågade. Vissa andra hörde inte till dem. Hurra! Väl där var vi dock inte så pigga längre, så vi satt fyra stycken och halvsov på hennes säng medan tre kompare tyckte att vi var tråkiga. När vi insåg att klockan var kvart i sex gick jag hem fyrtiofem minuter senare. Det tog så lång tid att ställa sig upp. Man skulle kunna säga att det var ganska skönt att sova de fyra timmarna det tog att åka buss hem dagen efter.
Men det var trist att behöva gå. Superduperjättetrist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar