Pollenchock och stjärnfall

Eller, ja, en kombination av chock och stjärnor i alla fall. Igår försökte mina grannar liva upp vardagen lite genom att skjuta en raket. Från sin balkong. Som inte sa "iiiiiiii...poff" utan "BOOOM....BOOOOM". Himla mysigt att hela huset skakar och saker exploderar alldeles utanför fönstret. Lite förvarning hade varit nice.

Det blev inte så mycket mer Newton igår. Jag sydde en väska istället. Den blev jättefin, även om den är superrosa på insidan. Och så ska jag nog inte använda den i mitt rum så mycket för den är gjord av samma tyg som mina gardiner. Newton klarar jag av nu istället. Nu är det verkligen inte mycket kvar. Jag håller som bäst på och slänger in referenser från den obligatoriska tredje skrivna källan. Det är ju den bästa när man bara kan bläddra genom boken och hitta saker man redan har skrivit. Redovisning i eftermiddag. Tror att jag måste förbereda mig lite då jag inte vet hur seiöst det ska vara. Jag skulle kunna redovisa på typ en minut, men jag skulle tro att hon vill ha lite mer än så. Men det ordnar sig.

Anna från Luhrarne frågade mig om jag vill vara med på damklubbens champagnefrukostar på STORK. Vilken fråga alltså! Jag ska vara med dem och spela också eftersom Anna är ensam klarinettissa. Det blir lite tajt då vi börjar spela när de slutar, men hur långt kan det vara mellan nationerna? Man får väl springa lite. Dessutom missar man ju då att hjälpa till att rodda upp. Toppen!

Newton alltså

Nu är det min tur att sitta och räkna ord. 1761 är jag uppe i. 239 kvar minst. Det borde väl gå fort? Förmodligen så fort att jag kan göra det imorgon. Skulle tro det alltså. Eller ska jag göra klart allt idag? Hm, jag måste nog ta en paus och tänka över mina alternativ.

Ett virrvarr av chanser och val

Två veckor till reality check. Dags att börja bygga upp nervositeten kanske?

Ode till Svänget

Åh, vad jag önskar att jag skrivit det här när jag var kassör. Way to go, Mats!

Ode till Svänget

***Svänget* är ett gäng som spelar och låter
men vad är detta, en kassör som sitter och gråter.

Jo för även om dom har roligt och kör på
att *betala* för sig är Svänget oftast inte så bra på.

Så därför jag hoppas, med denna lilla visa,
säga vad som ska betalas, till mig, inte till Lisa.

*STORK*en den kommer på en böljande våg
och vi är ju en del, som ska* åka tåg*.

*Biljetten* ja, den *kostar* *trehundra-elva*
och det, det är en kostnad ni ska betala själva.

Sen *själva* priset för *festivalen* finns ju kvar
och för den hoppas jag *alla tar sitt* *ansvar*.

Vi ska ju även resa, till *Tyskland* må jag tro
och den *kostar* också, för den som inte vill ro.

*Tretusen* *kronor *borde täcka det mesta
det ju kostar att sova, äta och festa.

*Gamlingar* *betalar* gärna *sexhundra* *mer*
annars slänger vi av er på vägen dit ner.

*Glöm inte* heller att det finns mer att *ålägga*
som *vindelhelg* *och* *medlemsavgift* att belägga.

Allt detta *sänd*er ni helst *till* ett konto
*PlusGirot* tror jag det heter, gärna pronto.

Till *28 62 17 – 5*
vill jag väldigt gärna att ni skickar dem.

För *fråg*or finns j*a*g tillgänglig att besvara.
Fast jag tänker *inte* byggnadsminnesförklara.

Ptolemaios och jag

I onsdags hade vi rollspel i skolan. Hur kul som helst. Jag fick vara med i det som utspelade sig på 1600-talet mellan kopernikaner och de som trodde på aristoteles/ptolemaios(jorden i centrum). Det är så schysst när man kan använda kättarbål som ett slagkraftigt argument för sin sak. Den andra sidan hävdade att deras polare Galileo hade bevisat att allt snurrar runt solen, och då sa en kille i vår grupp att "vi har pratat lite med honom och han sa att han hade fel". Haha! Vi vann också eftersom de inte kunde förklara hur det kommer sig att saker man släpper från en hög höjd faller rakt ner. Om jorden rör sig borde den ju hinna åka ifrån grejen. Självklart kan de förklara det egentligen, men man fick ju inte använda sig av saker man skulle upptäcka i "framtiden"

Som att låta drömmarna ta fart

Vilken toppenfödelsedag!

Jag kommer dricka mig fördärvad på te, men det finns väl värre saker att dricka sig fördärvad på. Det blev en jättemysig kväll med tårta och kakor och nobelfanfaren i mitt vardagsrum. Det händer inte varje dag. Tårtan var i världsklass, även om jag inte alls höll mig till det egentliga receptet med krikon och socker och smörkräm och allt vad det var. Vit choklad och hallon kändes ok att lägga till.

Det var jättefint väder hela dagen, så när jag inte bkade tårtor och grejer satt jag på balkongen i solen och läste en norsk bok om gamla greker. Jag älskar när man kan återanvända gammal kurslitteratur, för då får man bevis på att det inte var slöseri med pengar. Synd att det inte händer så ofta. Det är kanske två böcker jag har kunnat återanvända. Jaja...

Facebook är bra ibland. Det är inte bra när folk skickar konstiga quiz och saker som vill äta upp en. Det är bra när man får mail hela dagen om att folk har skrivit i ens gästbok. Me like! Speciellt när det bara är folk jag gillar som skriver. Och hur kan man inte bli glad är man vaknar och läser detta "Hoppas du får en sorligt härligt vårlig födelsedag". Då kan ju dagen bara inte bli dålig, ens om man försöker.

Vårens första rodnande natt

Nu har våren kommit på riktigt. Idag satt jag i solen på balkongen och njöt. Alldeles, alldeles underbart. Den varma luften ledde till följande konversation på väg till affären.

Cissi: Vad håller du på med egentligen?

Jag: Vadå det här?
Spretar med fingrarna medan jag går.

Cissi: Ja, varför gör du så?

Jag: Ja men jag skulle känna efter hur varmt det är i luften, för på valborg ska vi ju spela ute. Inser samtidigt att det inte låter hypersmart.

Cissi: Du är ju knäpp.

Jag: Jag vet. Tyckte bara att det skulle märkas tydligt så ingen blir förledd att tro att jag inte är det.

När jag sedan gick till IKSU och hem kunde jag inte sluta spreta med fingrarna hela tiden. Varje gång jag kom på att jag gjorde det tänkte jag: Nej, nu ser jag knäpp ut igen, sluta vara så knäpp! Jag lyssnade inte tyvärr.

Jag är mycket glad över att traditionen med förrådsmys efter repen har återupptagits. Förmodligen är det för att man nu kan ta sig in i förrådet utan att klättra eftersom vi städade i söndags. Vi hittade mycket kul, men mest mycket skräpigt och äckligt. Bland annat en minst fem år gammal godisfisk som inte var så fast i formen längre. Lisa hittade ett vykort som var adresserat till Linköpings studentorkester och hade frimärken från 2000. Däremot hade det ingen text, så hon skrev dit "Åtta år är väl ingen tid? Hälsningar snösvänget" och postade. Förmodligen ganska kryptiskt om de inte kollar åldern på frimärkena. När jag kom hem hittade jag två frimärken från -96 som har ramlat av ett gammalt vykort, så jag postade ett kort till Lisa med texten "tolv år är väl heller ingen tid?" Humor på hög nivå...

I onsdags kom Rebecca med den brillianta idén att leka kurragömma på universitetsbiblioteket. Det är ju hur smart som helst eftersom det finns så himla många gömställen bland hyllorna. Femtonde maj är inbokad för det äventyret.

På lördag kommer la Familia hit för födelsedagslunch och fika. Cissi och jag har storslagna planer för tårtan. Fika blir det även på tisdag som är den egentliga födelsedagen. Då har jag blivit lovad en fanfar! Dock inte på skolan, för Lisa hade föreläsningar som hon tyckte att hon inte ville släpa med sig en trumpet till. Attans! Det hade så varit värt det att gå dit på en ledig dag för att få en fanfar, men nu blir det alltså på kvällen istället. Nåväl, det är nästan lika kul.

Yey!

Alltså seriöst! Jag gillar AB Bostaden sjukt mycket idag. Satt och kollade mitt kontoutdrag och tyckte det var konstigt att de hade dragit alldeles för lite i hyra. Nej, tänkte jag, nu kommer jag få sitta och ringa till dem och banken och fixa så att det blir rätt. Jobbigt! Sen öppnade jag räkningen (vilket jag aldrig brukar göra eftersom det dras på autogiro). Där står det att jag har fått 3060 kr i underhållsrabatt! Sweet alltså! Det är en tysklandsresa som bostaden bjuder på. Eller nästan en hel hyra i nya lägenheten. Livet blev genast lite lättare.

Kursen jag läser nu är så himla kul. Den heter Människan och Kosmos, men den är inte alls lika flummig som den låter. Eller jo lite, fast den har sina seriösa stunder också. Vi har bildat en liten grupp på fem personer som har jättekul tillsammans. I torsdags byggde vi en tretton och en halv meter lång modell av universums utveckling. Vi fick bygga den i taket i korridoren i MIT-huset för den fick inte plats i klassrummet. Nu i veckan ska vi börja ta med oss fika en dag var, så man slipper köpa. Det är som att gå på mellanstadiet igen. Förutom att man fattade vad man höll på med på mellanstadiet. Det gör man inte nu. Första föreläsningen med Patrik var så här, fast värre och i tre timmar. Sen var man lite snurrig i huvudet.