I vårsolens sken

Bästa valborg ever!

Dagen började med jam på NH. Gratis lunch är aldrig fel, och i år hade de dessutom insett att alla inte gillar sill, så det fanns köttbullar också, mums! Orkestern var ungefär lika många som de betalande gästerna, men det gick ju bra ändå.

Sen försökte jag lämna in mitt färdigskrivna projekt, men det gick inte, för huset vår lärare sitter i är låst. Det kommer bli klurigt det där. Nån som vet hur man gör om word-filer till pdf?

Eftermiddagen blev lite fixande inför kvällen. Bland annat sopade jag ihop allt grus i hallen till en liten hög. Jag övervägde att följa Majas exempel och sopa det under mattan, men sen tänkte jag "nej, kanske inte" och tog upp det med skyffeln istället.

Rodden började klockan 16. Nu när de har byggt om på universitetet har det blivit jättelätt att ta sig från förrådet till fontänen där vi spelade, däremot skulle man kunna säga att det var ganska varmt i vårsolens sken. Svetten lackade. Fortfarande den lättaste rodden i världshistorien dock. Jag är helnöjd.
Ett ben till baskaggen saknades och det var mitt fel. Det återfanns efter letande i alla lådor i trumpinnecaset. Så klart. Pinne som pinne liksom.
Spelningen gick så himla bra, och var så himla rolig. Och vi var på tv! (Spola fram till 14.20) Vi fick fika i pausen och jag hade flest vänner i publiken, yes! Vi tjuvade lite på nån annans tid mot slutet och spelade Kalle Jularbo som extranummer. Hur skulle det annars se ut?
Efter bortroddning och trasiga hissar for jag hem till mig och hann fräscha till mig lite innan det började komma folk. Och folk kom det. Soffplatserna tog fort slut, sen tog stolar, extrastolar, fåtöljer och pallar också slut. Då gav vi upp och satte oss på golvet några stycken. Det är ju ändå bättre eftersom det är så mycket kortare att falla. Rockard fixade toppenmusik och det var jättehärlig stämning hela kvällen.
Folk droppade av eftersom, men de sista var kvar till halv fyra. Då körde jag faktiskt ut dem. Jag tänkte att jag skulle få sova de sista tre timmarna innan jag skulle upp. Det hann jag. Jag hann sova fyra och en halv timme. För första gången någonsin vaknade jag inte av väckarklockan. Istället vaknade jag av att någon rycker i ytterdörren. Jag tittar förvirrat på klockan och sen hör jag genom fönstret, "Nä, men då kör vi då, å en, två, å en två tre fyr". Det är svänget som väcker studenter på Ålidhem. Jag är uppenbarligen en av dem. Jag kastade på mig kläder och sprang ner och sen sprang jag upp igen för att hämta rocken, skor och ett ägg. Orka börja spela klarinett två minuter efter att man har vaknat. Jag missade frukosten hos Rockard, men de kom till mig nästan först så det blev nästan bättre så här. Sovmorgon och when you're smiling som väckning är inte helt fel ändå. Det tog ett tag att vänja sig vid att vara kompmusiker dock. Man måste ju spela hela tiden, och hålla takten! Skitsvårt alltså, speciellt när jag fick spela tamburin. Det är djävulens instrument. Man fick ju kramp i hela handen för det gick inte att hålla den på ett vettigt sätt, plus en blåsa på tummen. Och så hörs det så väl om man slutar spela. Inte bra. Men ändå bättre än klarinett. Vi lyckades i alla fall väcka massor av folk. En tant som kikade ut genom fönstret ville att vi skulle spela mera, så folk tyckte inte bara att vi var jobbiga. Sol och varmt var det också, man kan lätt tro att det är sommar. Me like!

PS. listan kommer så småning om...