Några hektiska veckor är avslutade, och imorgon ska jag börja på mitt andra jobb för i sommar. Tysklandsresan blev helt enkelt underbar. Vackert väder(för det mesta) och mycket kärlek och skrävel. Vi fick en ursöt hedersmedlem till klarinettsektionen, med världens sötaste framtida barn, jag fick fjanta omkring i grönvitrandiga kläder i hela Würzburg, och mitt i natten hälsade vi på hemma hos en tysk och sjöng flera låtar a cappella för att överraska hans fru som fyllde år. Att karln lät och betedde sig som Linus på Linjen gjorde inte saken normalare... På det hela taget en fantastisk resa. Kan inte hösten komma nu så man slipper sakna alla?
Efter resan har vi också hunnit klara av två av de fyra sommarlägren. Första var nästan perfekt med supersnälla barn. Det enda jobbiga var att de var totalt okapabla till att viska. Hur kan det vara möjligt att man helt enkelt inte vet hur man gör? Helknasigt. Jag och Jasmina fick oss en till fnitterkväll med en lyckad skrämning av barn. Toppen! Men inte de sötaste barnen Hannah och David, de fick sova i fred. Det mest hjärtskärande den veckan var när David började gråta för att han var den enda som inte hade med sig ett gosedjur. Han visste att han skulle bo med en annan kille, och då vågade han inte ta med nåt eftersom han inte visste hur den killen var. Gud vad söt han var! Hannah fick trösta honom och dela med sig av sin känguru. På det senaste lägret hade vi också en jättesöt kille som började gråta när vi sjöng Teddybjörnen Fredriksson vid lägerelden för att han "blev lite rörd". Jösses, då började jag nästan gråta själv.
Imorgon börjar som sagt mitt andra jobb, på ett äldreboende. Det kommer knappast bli lika kul, men man får ju pengar i alla fall. Lite reunion blir det i morgon kväll också, med gänget från stan. Det ska bli kul att höra vad alla haft för sig, plus att Maria har utlovat Guitar Hero...
Kanske blir det Umeå till helgen. Hoppas på det, jag har lite hemlängtan...
Efter resan har vi också hunnit klara av två av de fyra sommarlägren. Första var nästan perfekt med supersnälla barn. Det enda jobbiga var att de var totalt okapabla till att viska. Hur kan det vara möjligt att man helt enkelt inte vet hur man gör? Helknasigt. Jag och Jasmina fick oss en till fnitterkväll med en lyckad skrämning av barn. Toppen! Men inte de sötaste barnen Hannah och David, de fick sova i fred. Det mest hjärtskärande den veckan var när David började gråta för att han var den enda som inte hade med sig ett gosedjur. Han visste att han skulle bo med en annan kille, och då vågade han inte ta med nåt eftersom han inte visste hur den killen var. Gud vad söt han var! Hannah fick trösta honom och dela med sig av sin känguru. På det senaste lägret hade vi också en jättesöt kille som började gråta när vi sjöng Teddybjörnen Fredriksson vid lägerelden för att han "blev lite rörd". Jösses, då började jag nästan gråta själv.
Imorgon börjar som sagt mitt andra jobb, på ett äldreboende. Det kommer knappast bli lika kul, men man får ju pengar i alla fall. Lite reunion blir det i morgon kväll också, med gänget från stan. Det ska bli kul att höra vad alla haft för sig, plus att Maria har utlovat Guitar Hero...
Kanske blir det Umeå till helgen. Hoppas på det, jag har lite hemlängtan...
Med sågen i skogen
Erika och Sarah i köket
