"Du är älskvärd men du har helt fel takt"

Var köper man en Batmankostym?

För bra för att vara sant

Jag får be Gustav om ursäkt om jag ser honom, men den här bilden är ju för bra! Förmodligen nån slags brännbollsturnering eller liknande i nian, där tjejerna hade klätt ut sig till killar och tvärt om. Han får ju nästan skylla sig själv om han åker moped iklädd kjol. Anders will like it i alla fall...

Hela världen är så underbar på bussen in till stan

Den här helgen känns så fruktansvärt lång, och på ett mycket bra sätt(förutom de timmarna jag var bakis). I fredags var det fest hos Magne och Ellinor och sedan begav vi oss flera stycken till Origo. Det var väl inte världens roligaste musik kanske, men helt ok ändå. Lördag dag spenderades hemma, med enbart en kort promenad och i vad som kändes som total isolering eftersom de jag ville prata med inte behagade dyka upp på msn eller facebook. Jag vet vad ni tänker: skicka ett sms då, men det går inte, för jag har slut på pengar! Och det i sig själv låter ju som ett fjortisproblem, men jag vill inte fylla på eftersom jag håller på att byta till ett nytt abonemang som bör dyka upp i brevlådan i början på veckan. Hoppas jag verkligen. Så för guds skull, försök inte prata med mig via sms, det är en one way communication för tillfället.
Lördag kväll somnade jag först framför family guy och kände mig verkligen inte peppad på melodifestival, men jag släpade mig ändå hem till Camilla framåt åttatiden. Väl där blev det hur kul som helst med egen poängsättning och trevligt sällskap. Oscar och Maria kom och hela klarinettsektionen förutom nya Ellen. Hon steg dock högt i graderna då Linnea via sms talade om att vi lyssnade på Winnerbäck. Ellen undrade då vem det var som skrev och fick till svar: Jag är döden. Linnea sa till oss att fan vad cool hon är om hon svarar Har du kommit för att hämta mig?, det vore helt underbart. En halv minut senare skrek Linnea rakt ut så att Camilla höll på att ramla av stolen. Har du kommit för att hämta mig? hade just ramlat in i inkorgen. Alla började skrika och spontant applådera. Det händer inte ofta let me tell you, det var ett väldigt bisarrt ögonblick.
Lättövertalad som jag är följde jag sedan med till Villan och dansade tills svetten rann. Musiken var också hur bra som helst, åtminstone till en början. Mot slutet blev det färre låtar man kände igen, men det var en otroligt kul kväll i vilket fall.
Idag ska jag bara ta det lugnt och kanske läsa lite italienska, och spåna på hur vår utklädnad till Shååvven ska realiseras. Den kommer lätt bli bästa utklädnaden om den går att genomföra, men så är ju också klarinettsektionen den bästa sektionen...