Crazy days

Jag inser att inte alla är jättehaj på engelska, men snälla nån:
"I doesn't look at tv so often... I listen at all kind of music." Den grammatiska delen av min hjärna får spunk! Jag mår lite dåligt. Hoppas personen i fråga inte fick godkänt i engelska i gymnasiet(jodå, hon är äldre än tolv år...)

Däremot är nog svengelska mitt favoritspråk. En mening som antingen innehåller svenska eller engelska ord är inget värd. Blanda är bäst! Som "Where is the Henrik när you have to åka hem?"

Sista dan at the praktiken imorgon. Det ska bli så skönt att få ta det lugnt... om ungefär två veckor när jag kan vara hemma en helg och inte har en massa rapporter att skriva. Suck. Men när den dagen kommer, då ska det bli skönt!

Spun a web and I'm caught in the middle

Ursäkta att det förra inlägget blev så fruktansvärt långt. Det kan inte hjälpas. Man måste inte läsa allt...=)

Satt just och läste Sarahs inlägg från yran förra året. Nu börjar jag bli lite orolig att jag måste flytta den helgen. Det vore ju döden(alla kan väl teckenspråkstecknet för död/döds-/döda/dödas av etc.? fråga Maja om instruktioner annars). Jag måste snarast hitta en lägenhet som eventuellt är tillgänglig from första maj... Annars går det ju inte!

Dessutom börjar det sjunka in att jag inte är så smart. Inte på långa vägar. Man skulle nästan kunna säga att jag är en hyfsat osmart människa som borde träna på att tänka efter före. Eller så borde jag ha en personlig coach som säger åt mig vad jag ska göra och inte. Det vore rätt skönt. Det var det där med att ta ansvar för sina handlingar... Me no like...

Shake it amongst the granar in the Luleå!

Yes! yesyesyesyesyes!
Vilken kulig helg. Vilken genomrolig, underbar helg. Jag var tveksam ett tag, men jag hade inte behövt oroa mig, det blev perfekt. Faktum är att det blev bättre.

Studentorkestern Luhrarne från Luleå fyller alltså 30 år och firade därför med jubileumsfest. Bussen tog fyra timmar och väl framme blev vi skjutsade av Rebecca och Mases till Base camp 3 där vi skulle bo. Det var en liten kvarterslokal som hade ganska äckligt golv men annars var helt ok. Förutom att man fick ha halsduk på sig när man åt frukost för det var så satans kallt.

Efter att vi inkvarterat oss där åkte vi till kårhuset och väntade på att partyt skulle börja. Albin, Christian och Erik dök upp och korkade upp första champagneflaskan lagom i tid till att konserten skulle börja. Bra musik blev det och ganska många dåliga skämt, som "varför kan man inte derivera blåssektionen? Den har ingen funktion!" Hemskt kul...

Efter konserten bar det av till after concert som innebär mat mitt i natten, via en tipsrunda. Det var trevligt eftersom vi inte hade ätit nåt på hela dan. Tipsrundan vann vi på något mystiskt sätt. Jag misstänker att de fuskade med rättningen, men vi fick leksakssmink och öl så vi var nöjda.

Efter ett par timmar spårade kvällen ur totalt. Erik och Albin fick plötsligt för sig att de skulle ha en tävling i vem som kunde titta längst utan att blinka. För att de inte skulle fuska tittade de varandra i ögonen hela tiden.
Tävlingen gick ungefär så här:

• Efter fem minuter var Albins ögon knallröda

• Efter tio minuter började de båda gråta och tyckte att det var det bästa som hänt på hela kvällen

• Efter femton minuter säger Erik: Det är skönt att inte blinka, då missar man inga ögonblick

• Efter tjugo minuter börjar de mata varandra och mig och Cristina som satt bredvid med chips. Det är inte så lätt att mata någon som sitter bredvid en medan man stirrar in i ögonen på personen mittemot. Cristina särskilt fick ganska mycket chips i pannan...

• Efter tjugofem minuter börjar de ropa på Christian att han ska komma med skumpan(tredje flaskan). Christian satt två meter bort och ignorerade dem eftersom de inte kunde se honom ändå

• Efter en halvtimme kom en låt som de gillade: "Den här är bra! Ja, den skulle vara skön att blinka till"

• Efter trettiofem minuter blev de kissnödiga och jag och Cristina försökte övertala dem att det inte är bra att stirra för länge och att de skulle ge upp. De gick ut istället, fortfarande stirrandes varandra i ögonen

• Sen kom de in men gick strax ut igen, och sen kom Erik inrusandes och jublade att han hade vunnit.
  

• Nästa dag ville de inte titta så mycket på varandra

40 minuter utan att blinka är inte att rekommendera, men det var ganska roligt att titta på.

Dagen därpå var det först lite jam/rep på förmiddan, och sen lunch. Sen var det bara att gå hem och byta om inför kvällens sittning. Jag gick från sunk till klänning och finfrisyr på en halvtimme. Helt klart rekord.
Vi knatade bort till Rebecca på förfest och kom dit vid tre. Klockan fem var det fördrink i en källarlokal som kallas bunkern. Den var tydligen nystädad, så jag är glad att jag inte såg den innan... På vägen dit gick killarna in på ica och köpte en tårta så att de skulle kunna sjunga en låt från programmet tårtan medan de överlämnade den. Låten gick så här:
Socker, grädde, nötter och mandelflarn, och så sist men inte minst en liten ros av marsipa-an. Smörkräm, krikon, snabbkräm och gott gelé, frasses deg och en flaska saft, och en liten klick med sylt. Den var kul att höra trettio gånger på en helg. Eller...?

Sittningen var i kårhuset och Rebecca hade verkligen inte lottat bordsplaceringen. Jag fick världens mest väluppfostrade Christian som bordsherre, Albin mitt emot, Rebecca bredvid honom, och Erik snett emot. Kunde inte ha blivit bättre. Supergod mat var det också. Definitivt det bästa jag fått på en sittning. Förrätten bestod av toast med getost, sen blev det oxfilé med potatisgratäng och vitlökssör, och till efterrätt nåt slags vaniljpudding med hjortron på. Mums! By the way så kostade hela helgen bara trehundra smackers. Det kallar jag billigt som in i Snape. Och Christian var gentlemannig och bjöd på vin, och satt med händerna på bordskanten som hans mormor lärt honom, så att man inte skulle tro att han hade nåt fuffens för sig under bordet. Mycket viktigt.

Därefter blev det spelning. Jag var med på första halvan, och det är ju alltid spännande att spela låtar man aldrig hört förut. Fast å andra sidan är det typ tredje gången jag spelar med dem, så några var bekanta. I pausen övertalade jag Erik att han skulle spela resten. Fast först försökte vi hitta nån i publiken som ville spela istället. Det ville ingen. Men Eriks kompisar undrade varför han bor i Frankrike när jag som är så söt bor i Sverige. De kompisarna gillade jag!

Så andra set fick jag dansa lite istället, vilket var jättekul. Äntligen folk som inte dansar bugg på överkurs, det gillar jag. Efter konserten blev det vanlig dans i ett antal timmar tills de stängde kl 03. Då gick vi tillbaka till bunkern och Albin och jag skrattade åt en tjej vi hade med oss tills Christian äntligen fick sina mackor sist av alla. Sen tyckte Rebecca att de som var trevliga skulle gå hem till henne på efterfest. Jag hörde till dem, jag frågade. Vissa andra hörde inte till dem. Hurra! Väl där var vi dock inte så pigga längre, så vi satt fyra stycken och halvsov på hennes säng medan tre kompare tyckte att vi var tråkiga. När vi insåg att klockan var kvart i sex gick jag hem fyrtiofem minuter senare. Det tog så lång tid att ställa sig upp. Man skulle kunna säga att det var ganska skönt att sova de fyra timmarna det tog att åka buss hem dagen efter.

Men det var trist att behöva gå. Superduperjättetrist...

For the record...

...så läser jag definitivt inte spanska. Jag följer med min handledare och sitter och fattar ingenting och har tråkigt. Förutom när Vladimir behagar förgylla min dag så klart.

Sarah: Du skulle ha hört Majas utläggning i lärarrummet om hur hon är bästis med Jesus, och hur himlen mest är en stor kö. Man kommer liksom inte in. Fast Maja, hon kommer knappt ut!

Ja, jösses!

Don't let Lucifer ruin it all

Jag känner att jag har varit väldigt elak den här helgen. Så elak att Cissi flera gånger har sagt: "men nu får du väl ge dig!" Den enda jag inte var elak mot var den stackars killen på tv som hade fått sin bil uppbränd. Han var så liten och så ledsen... Men it all ends here, från och med nu ska jag vara snäll. Jag ska i alla fall tänka innan jag pratar.

Idag dök Vladimir upp på en spanskalektion. Eller i alla fall hans sång. Själv var han kanske kvar på the Crap Shack där han hör hemma.

In your face, Carola!

Cissi och jag var världens nöjdaste när Carola kom till andra chansen i melodifestivalen. Alla tillfällen att plocka ner henne lite närmare jorden bör tas till vara. Det enda som kunde varit bättre hade varit om kebabpizzan gick vidare istället för dem.

Idag har jag varit och tränat och lagat paj som jag kan ha med som lunch i veckan, och städat lite och så. Vi kollade på Se upp för dårarna också. Den var ju rätt rolig, men ofta att de inte skulle kolla brottsregistret när folk söker in till polisskolan. Vid kvart över elva funderade vi allvarligt på att häva i oss Cissis vinare och köra lite rapparmoves till Anders och Måns raplåt. Vi blev lite inspirerade av Kanye West och insåg efter att noga ha studerat honom att det inte är så svårt. Man pekar bara åt lite olika håll och böjer händerna inåt. Piece of cake. Fast vi får spara det till en annan dag, kanske när vi inte har spenderat hela kvällen liggandes på soffan i mjukiskläder och sen helt plötsligt ska börja festa. Inte helt normalt kanske. Däremot har vi som projekt att lära oss texten till Ice, Ice Baby, så vi kan shocka Jörgen. Det vore ju totalt värt det...eller?

Det borde vara förbjudet för folk att gå runt och likna andra. Man kan ju få hjärtsnörp för mindre...

"Of all sad words of tongue or pen, the saddest are these: It might have been."

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger opp

Vad veckorna går fort. Imorgon börjar nästa praktikperiod. Bara tre veckor den här gången, och så kommer jag få skjuts en stor del av dagarna så det blir inte så många tidiga morgonar. Nu behöver jag bara kliva upp kvart i sex istället för halv fem.

Helgen har bestått av film, semlor och melodifestival. Hur i halva världen kan Christer Sjögren gå vidare? Inte för att de andra var så bra heller, men hallå! Christer Sjögren? Tur att Helen hade klättrat till femteplatsen på Svensktoppen som motvikt.

Jag har också upptäckt att Maja måste vara en förrymd skurk från fyrtiotalets London. I en bok som handlar om det säger nämligen skurkarna hela tiden "Soapy never loaned me any five smackers". Alla är skyldiga varandra smackers åt höger och vänster. Där har vi det!

Och till sist: Allas vår Tobbe Trollkarl