And so you cry a little bit...

Var köper man verklighetsförankring? Mitt liv som det ser ut i mitt huvud är far from mitt liv i verkligheten. Jag inser det, men jag kan ändå inte få dem att sammanfalla. Två gånger den senaste veckan har folk påpekat att jag ska bo kvar i Umeå minst en termin efter examen och läsa nåt kul eftersom det förmodligen inte är så lätt att få jobb i mitten Januari. Det vet jag att jag ska. Jag har själv tänkt ut den smarta planen. Ändå är min reaktion på dessa absurda påståenden nånting i stil med

What? Plugga en termin till? Men jag ju flytta till sydligare breddgrader så fort det bara går. Vem har sagt att jag ska plugga? Eller vänta nu. Det är jag som har sagt det, det minns jag klart och tydligt. Plugga skulle jag göra ja. I verkligheten. But a-why!?

I mitt huvud bor jag inte längre här. Det är en ganska trevlig tanke så jag låter den vara kvar. Jag är ändå övertygad om att det inte är mitt fel att jag har den. Har man en svag punkt så har man.

För övrigt drömde jag att jag kunde flyga. Hur coolt som helst. Fast ibland gick det inte så bra, men det gjorde inget för jag hade också förmågan att läka jättefort. Bra kombination måste jag säga. Ja det var ju inte så kul för er, men prova drömma om det själva, det är jättespännande!

Imorgon blir det vin. Och mat, men framförallt vin. Och kanske chips, om nån behagar ta med sig?


Vilken värld lever jag i egentligen? Det skulle vara kul att veta...