Instrumenttvättarkväll

Igår hade vi instrumenttvättarkväll hemma hos Magne och Ellinor. Jag tvättade dock inget instrument eftersom klarinetter inte trivs så bra med att bada i badkar. jag tittade på de andras äckliga slemsamlingar och idoga putsande istället. Och så drog vi många skämt. Många oerhört snuskiga skämt så att Jesper blev generad. Hela tiden. Till exempel fick vi reda på att Magne alltid tar bra betalt när han tvättar andras trumpeter. Som sig bör. Vi skickade också allihopa varsitt sms till Mats som löd: Nej, jag förlorade! Efter några minuter fick jag från Mats: Jag tror jag är utsatt för en komplott! Då skickade vi allihopa varsitt: Vad får dig att tro det? Då fick Magne eller nån tillbaka: Otäckt! Vi skrattade så vi storknade åt vår egen rolighet. Efter ett tag hade vi tagit igen hela sommarens snuskskämt och man kunde börja prata igen utan att allt man sades skulle feltolkas. (Men allvarligt, när folk håller på och pratar om tromboner hela tiden kan man ju inte undgå att feltolka, så mycket skratt man skulle missa)
En mycket trevlig kväll blev det i alla fall, och vid halvtretiden drog vi oss hem genom natten. Tur att jag bor så himla nära dem, bara över parkeringen. Lisa ska flytta till huset bredvid mig också, så det blir ju hur bra som helst. Inte för att hon bor långt bort nu, men närmare är bättre än nära.

1812

Idag hittade jag min vita slinga när jag plattade håret. Det är inte att jag börjar bli gammal, eller att jag har färgat den, utan den har alltid varit där. Det är vanligtvis bara mamma som kan hitta den, men helt plötsligt var den bara där, alldeles jätteblond mot det mörkare. Coolt. Nu vet jag typ vart den sitter också så jag kan hitta igen den.
Nåt annat som är coolt är att skriva in kanoner i noterna. Mycket coolt i min och brorsans mening. Hm, vad ska jag ta? Trumpet? Flöjt? Triangel? Nej, jag tror jag tar kanoner. Det blir bra.

Gardinerna och sånt

Seriöst

Nu börjar det här bli lite läbbigt. Kan de sluta yla, det känns ju som om jag bor i en skräckfilm. När som helst står nån och stirrar in genom fönstret, jag bara vet det! Precis som i morden i Midsommer. Hoppas han inte har en sån där läskig mask bara, i så fall kommer jag självdö...

Plus...

...att hundar luktar superäckligt! Speciellt när det har regnat, då håller jag andan i trapphuset

Tralala lilla molntuss...suck

Igår fick jag för mig att jag skulle kolla upp den där Bob Hund och se om jag kanske visste vem det var ändå. Tyvärr gjorde jag det precis innan jag skulle stänga av datorn och gå och lägga mig, så efter att ha konstaterat att jag faktiskt kände igen de två första textraderna i låten stängde jag av. Vilket ledde till att raderna "tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss" snurrade runt runt i min hjärna när jag skulle sova. De snurrade fortfarande runt när jag klockan 06.43, ironiskt nog, väcktes av ett gäng hundar. De bor i mitt hus och är ensamma hemma och därför ledsna. Antingen är det minst tre stycken, eller så är det nån speciell sorts hund som kan yla och skälla samtidigt, för jag kan inte riktigt förstå varför man skulle vilja köpa tre eller fler valpar samtidigt (eller överhuvudtaget). Det verkar ju vansinnigt. Inte kan man bli arg heller, för det sitter en jättesnäll lapp på dörren att man ska höra av sig om de stör för mycket. Typiskt, nu kan man ju inte ens gå runt och irritera sig på dem.
Nu ska jag ge mig på den allra sista kartongen(om man inte räknar den i garderoben, vilket jag inte gör), och sen ska jag och Erika gå ner på stan och fira hennes ny jobb med en sista mittpådagenfika.

Hemmavid

Så var man tillbaka. Hemma. Och nu äntligen känns det verkligen som hemma. En enda kartong har jag kvar, som jag inte vet vad jag ska göra med. (vart lägger man fem par tofflor som man använder ibland?) Annars är allt där det ska vara. Fast jag förstår inte vad som har hänt med mina böcker. De har förökat sig, eller vuxit under sommaren. Inte bra, för nu får inte alla plats, trots att jag har offrat mer hyllplats på dem än tidigare. Mycket skumt indeed.

Innan jag åkte upp har vi hunnit med två läger till som faktiskt var jättemysiga, trots hur många barn som helst(fler än tre alltså, nämligen 24 stycken på sista lägret). Mysigheten bestod mycket i att både ett barn och vår ena ungdomsledare hade gitarrerna med sig. Man blev lite less på Carina Berg-låten efter att ha hört den tio gånger om dagen i en vecka, men det är ju bättre än att de hugger sig i benet eller nåt annat jobbigt. Tyvärr regnade det lite väl, så vi fick inte sova ute nånting(jag är faktiskt besviken på riktigt, jag var sugen).

Sista helgen blev det en vikariefest också med folk från Härnögården. Jag kände typ ingen, men det var kul ändå. Jag fick veta att jag är en fyra inom numerologi, vilket innebär att man är en lärarpersonlighet. Där ser man, man kanske har valt rätt då.


De här sista veckorna innan allvaret börjar har jag mest tänkt ta det lugnt, och gå och träna lite. Annika och jag har redan varit och svettats en gång, och lite träningsvärk har jag allt, men inte så farligt. Osmart som jag är har jag suttit och kollat på läskigheter som Kullamannen ensam på kvällarna. Huga! Fast jag fick ju i alla fall lära mig att det inte är en liten kulle han bor i, Kullamannen, utan ett ställe som heter Kullen. Alltid nåt...

Sarah, Annika och jag såg en film också som heter This is England. Den var bara superhemsk, så jag ville stänga för ögonen och öronen mot slutet. Men verkligen jättebra också. Verkligen. Pojken som har huvudrollen är möjligtvis numera det sötaste barnet på film. Det är väldigt jämnt mellan honom och lillkillen i Love Actually.