Tre myggbett senare

Nu är jag tillbaka efter resan till det underbara landet där klockan alltid är pi. Sjukt mysig helg, med mycket spelning och... ja, mys. Bastun var lagom varm och lekarna som Maria, Mats och jag hittat på var riktigt roliga. Johans charadering av bra vibrationer var solklar. Traktörpullingen återupptogs också igen och det var mycket roligare än jag mindes det. Oscar och jag fastnade i en ond sprial av dåligt samvete, men nu är det bra. Det är en så härlig känsla man får när nån talar om för en att de kommer sakna en. Mys.

Ring of fire

Vilken trevlig helg det blev! I fredags var jag på tjejkväll med ost och vin. Camilla som vi var hos kände jag ju förstås, och Elin som jag har träffat ett par gånger, och så dök nya klarinett-Maria upp också. Annars var det nya ansikten. Väldigt trevligt hade vi. Singstar dök upp efter ett tag, och det var riktigt roligt faktiskt. Klassiska låtar som ring of fire, smells like teen spirit och son of a preacher man sjöngs med varierande framgång.

Lördag åkte jag helt oplanerat ner på stan eftersom det var typ den enda dagen på ett tag som jag hade möjlighet, och jag behövde byta cykellamporna jag köpt på clas ohlsson som inte fungerade. (Nu gör de det, men de lyser ju inte där man ska cykla utan snett framför! Mycket dumt när man cyklar i skog). Väl på stan gick jag runt och kikade lite, och råkade snubbla över ett halvapriseterbjudande på alla engelska pocket på åhléns. Vad kunde jag göra? jag blev ju tvungen att köpa några. The kite runner(flyga drake) av Khaled Hosseini, Harry Potter and the half blood prince, The complete polysyllabic spree av Nick Hornby och J.D. Salingers the Catcher in the Rye. Alla dem för typ 170kr. Jag känner mig rätt så nöjd. Jag hade helst velat hitta en väska också, men ingen tillräckligt bra dök upp, så då ska jag nog vänta lite och kolla i Ö-vik också. Trot eller ej, men de har faktiskt bra affärer där.

På kvällen efter att jag hade varit och tränat tog jag det bara lugnt och satt i min mysfåtölj och läste. Och så sålde jag min tv. Ett par ringde, och kom sen och hämtade den utan knussel. Så himla skönt, den är ju mest bara stor och otymplig och tog upp en massa plats i förrådet.

Igår hittade Mats, Maria och jag på lekar till Vindeln som är till helgen. Vi kom inte på så många bra utomhuslekar(läs inga) så har man förslag får man gärna framföra dem. Synd att det inte är snö; stjärtlapp i vindelbacken är ju en höjdpunkt utan dess like.

Helgen avslutades med tekväll som vanligt, hemma hos Maja den här gången. Goda kakor och djupa diskussioner om hur trång en förlovningsring egentligen ska vara. Och mys, som sig bör.

Idag har jag varit så sjukt ambitiös och faktiskt suttit med min nulägesbeskrivning precis hela dagen. Ganska intressant var det också. Hade handledningssamtal med Mårten halv fyra och det verkade bra det han hann läsa. Plus att jag kände mig hypersmart när jag både förstod och svarade på en fråga om värdegrunden. Värdegrunden alltså! Den är ju totalt omöjlig! Men inte längre, in your face värdegrunden!

Nu ska jag snart iväg och träna, och sen måste jag ta reda på när bilen avgår till Ö-vik imorgon bitti. Det vore ju så dumt att missa första dagen på praktiken.

"Är det där en drink? Eller är det bål? För om det är bål skålar jag hellre med dina bröst"

Vill man testa något spännande kan man prova att spela klarinett med halva munnen bedövad. Det gjorde jag idag eftersom jag var hos tandläkaren på eftermiddagen och sen repade med svänget. Det känns som om klarinetten har gått av på hälften, liksom på längden. Mycket intressant. Tandläkaren lovade att bedövningen skulle gå bort efter 2-2½ timme, men icke. Efter halva repet hade den försvunnit, efter cirka fyra timmar.

Men jag måste säga att jag är en väldigt bra patient. Jag ville helst ha nästa tid i november(ja, jag har/hade två hål) eftersom jag har praktik nu framöver. Tandläkaren jublade. Och tandsköterskan var helt fascinerad av min fläta och skulle hem och använda sina barn som provdockor. Sen när jag fick bedövning var jag tvungen att fråga om det faktiskt var en spruta, för det kändes knappt. Precis som resten av hålfixningen. Har jag missat nånting? Brukar det inte göra ont? Jag har bara lagat ett hål förut, och det gjorde inte ont heller, men har som alltid trott att det bara var tur. Det kanske bara är inbillning att det ska göra ont. Hurra i så fall!

I fredags hade jag inflyttningsfest, en mycket lyckad tillställning. Några utvalda åt middag först och så fixade vi bål och grejer. Många kom, men precis lagom för att alla skulle få plats. Bland annat konstaterade vi att man kanske inte brukar sätta upp blinkande lampor där man har lagt ett lik, Mats lagade mitt shotsglas så att det nu lyser hela tiden istället för inte alls, och Oscar fick lära sig att det är han som har sagt: Och som grädde på mitt jälva bajsmos har jag supit bort mobilen! Ett av de bästa citaten på min citatvägg, och det är många citat på den. Här är några bilder. Det på Maja är min favvo, ni kommer förstå vilket.

Dagen efter var jag allmänt ganska trött, så lyckan var total när Annika föreslog pizza och film. Oscar och Maria hängde också på, så vi hade världens mysigaste kväll på pizzerian, kiosken (typ en halvtimme för att välja film) och sen hemma hos Annika. Så himla härligt att bara få umgås och prata med så mysiga människor. Plus att Maria ska vara med i nöjeskommitéen med mig och Mats. Vi ska uppfinna lekar på söndag. Jippie, hurra!

Förra veckan pratade jag också med Cissi i telefon. Hur kul var inte det!? Det var så himla länge sen, jag kan fortfarande inte fatta att hon inte bor här. Det är liksom inte lika kul att till exempel kolla på idol när man inte har någon att prata med samtidigt. Hon ska komma och hälsa på nån helg så vi får ta igen all missad tid då.

Förra veckan köpte jag också te. Jag visste nämligen att jag bara hade en enda sort, som jag började bli lite less på, plus en gammal. När jag kom hem skulle jag hälla upp de två nya sorterna i burkar, som det borde finnas massor av. Men icke. I min lathet hade jag aldrig faktiskt kollat i de andra burkarna. Det visade sig att jag hade, inte två, utan nio sorters te redan. Well, well. Tur att jag dricker så mycket te då, det kommer nog gå åt. Flera sorter var dessutom bara ett stort Yes! för de är så himla goda och jag hade glömt dem. Men min favorit är rabarber/grädd. Så jävla gott te så man kan svimma. Och det blir ju desto godare i min nya tekanna som Maja så vänligt har inhandlat i hufvudstaden:

Och som avslutning på denna fotokavalkad kommer här ett som jag tog på brevlådan bredvid min. Jag gissar att han inte får så mycket reklam...

Newbies

Jösses vad många nya det kom till svänget igår! Jag och Annika var först lite osäkra på om vi verkligen gått in i rätt rum. Det verkar som om det lönar sig att sitta mitt i smeten på välkomstmässan. Magnes och mitt knep att ta förgivet att alla spelar ett instrument funkade riktigt bra. Alla verkar jättetrevliga också, plus att nästan alla heter Maria så det blir jättelätt att lära sig namnen. Hoppas att många kommer med till Vindeln också, så man har en anledning att hitta på skojsiga lekar.
I mitten på repet var jag lite rädd att alla skulle bli bortskrämda då inte alla är så himla trevliga hela tiden, men det löste sig det också. Ibland blir man förvånad över hur vuxna människor faktiskt på riktigt beteer sig som femåringar. Det är inte bara som man säger.

Jag förlåter dig, kom tillbaka!

Och tjejen har hängt upp en banderoll med den texten utanför sitt jobb så att en kille som brukar cykla förbi där ska se den. Tur att jag inte har nån tv, annars skulle jag för alltid ha missat den här guldgruvan med roligheter. Good riddance säger jag bara!

Privat, inte personligt

Varför har jag aldrig lyssnat på kvällspasset i p3 förut? I love it. Jag gillar program som låter som några kompisar som sitter och pratar hemma i soffan. Eller nej, de låter som om de sitter i humanisthuset. Man måste ju älska killen som säger: Jag brukar oftast inte säga så här, men SKYLL DIG SJÄLV! när de pratar om barnstjärnan från Beverly Hills som nu har blivit stor och spelat in en sexfilm med en porrstjärna som (surprise, surprise) läckt ut på internet(filmen, inte porrstjärnan). Exakt. Skyll dig själv! (Det är nästan så att jag vill säga Word, men jag vet inte om det känns så aktuellt längre? Let's leave it at jag håller med)

Onsdag eftermiddag

Nu måste det sluta regna! Jag kommer bli blöt annars ju, och det är inget kul. I eftermiddag bestämde jag mig för att ta lite ledigt från läsningen och lyssnade på lite Winnerbäck. Och sov i kanske 40 minuter. Gud, vad skönt. På kvällarna har jag svårt att somna för att jag tänker för mycket och stressar upp mig, så det var skönt att få en liten power-nap. Men nu är det dags att rycka upp sig, och snart ge sig ut i(förhoppningsvis inte) rusket.

Welcome to the jungle

Jag träffade en av mina sprillans nya klasskompisar på posten efter registreringen igår. Han frågade: Jaha, hur känns det nu då? Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! svarade jag inombords på ett riktigt panikångest/avgrundsvrål kind of way. Jodå, det blir nog bra, var det som kom ut. Avgrundsvrålet syftar till att det här är den sista terminen i skolan ever (ja, inte i skolan som så förstås, den är svår att unvika som lärare...).
Fast jag tror nog att det blir bra. Min basgrupp är väldigt trevlig, och läraren också. Jag har haft honom förut. Igår sträckläste jag 150 sidor av, hyfsat intressant ändå, kurslitteratur. Bara 250 to go innan fredag helst. Jippie. Idag mötte jag Elin som jag ska skriva examensarbetet med, och vi verkar vara väldigt inställda på samma sak. Ingen slacker där inte. Och hon har inte ångrat sig heller, eller hoppat av kursen eller nåt av de andra otäcka scenarierna jag har sett framför mig de senaste dagarna. Hoppas att vi får veta vem vi ska ha som handledare snart bara, det vore otroligt skönt att få veta vad det är som gäller. Tack och lov har ingen i min grupp heller riktigt bestämt vad de ska skriva om. Hade alla varit bergis hade jag fått en liten aning panik. Lite bara.

Tre nätter i rad har jag drömt om samma person. Inte så konstigt kanske då tankarna ständigt svävar iväg från didaktiska analyser och proximala utvecklingszoner. Vad skulle jag inte göra för att få vara långt, långt borta? Dock drömde jag inte om honom i natt. I natt drömde jag att jag satt i en bastu med Paul McCartney som berättade en jätterolig historia. Fantastiskt jätteroligt verkligen, jag skrattar fortfarande. Han kan han, Mr Macca.

Nu längtar jag tills imorgon då jag ska bädda ner mig i det ide som är snösvänget och glömma allt vad verklighet heter. I alla fall i två timmar.