Bättre och bättre dag för dag

Igår var definitivt inte världens bästa dag, men det fanns några ljusglimtar som gjorde den inte fullt så dålig. Annika kom över med semlor på eftermiddagen och blev lurad att gråta på köpet. Dessutom har hon fixat och donat så att jag ska få skjuts till tåget ikväll. Hur bra som helst eftersom jag har sämst resenerver i världen. En promenad med Cissi på kvällen gjorde också allt lite bättre trots lite väl många minusgrader. Och att Jörgen ska kliva upp extra tidigt imorgon för att möta mig på centralstationen i Stockholm kvart i sju och visa mig till mitt tåg. Världens bästa människor.

Gråhårig Cissi

Timing

Även att mina två inlägg idag kom 10.10 och 22. 10. Det tyckte jag var kul. (Det här inlägget förstör ju förståss det kuliga totalt)

I rocken...

...kan man ofta hitta spännande och roliga saker. Ibland kan man hitta utgången tortilla-dip. Det var oväntat.

Jag älskar pannkaka!

Memory

Det är tur att jag har skrivit dagbok så länge, annars skulle jag inte komma ihåg nånting. På riktigt. Det är alltid lika spännande att läsa om saker som har hänt mig, och speciellt roligt när folk har sagt snälla saker som jag har glömt, då är det som att höra det på nytt igen. Dock brister dagböckerna på vissa punkter, jag måste bli mer utförlig känner jag. Ibland är de minnen jag tror mig ha motstridiga, så när dagboken inte kan reda ut vilket som stämmer finns det ju inget att göra. Ett minne förlorat för alltid. Typiskt.

Buongiorno principessa!

Är det nån som har missat att La vita è bella är världens bästa film? Jag börjar bli förkyld och var mest bara trött idag men jag tänkte att jag ändå skulle göra nånting halvvettigt så då tittade jag på den otextad. Tur att jag har sett den flera gånger förut, för pappan, Guido, pratar osannolikt fort. Det går knappt att urskilja ett enda ord. Förutom "Buongiorno Principessa!". De andra i filmen går ganska bra att förså, till exempel mamman och pojken, Giosué. Där uppfattar man till och med ord. Filmen är så otroligt vacker och sorglig och handlar om en pappa som offrar allt för att hans son ska ha det bra. Inte det lättaste att göra i ett koncentrationsläger. Och oavsett vad jag har sagt förut så är pojken definitivt det sötaste barnet på film. Se den om du inte har gjort det! (men ha textningen på...)

Stand-up

Nu är jag avundsjuk på systeryster igen. Hon får gå på klubb Prickprick i Lund och titta på Josefin och Simon från PangPrego. Med min otur kommer det säkert vara den veckan jag är där också, men på torsdan, och när åker jag hem? jo, torsdag eftermiddag. Hoppas, hoppas att de byter till en bättre dag.