Det är tur att jag har skrivit dagbok så länge, annars skulle jag inte komma ihåg nånting. På riktigt. Det är alltid lika spännande att läsa om saker som har hänt mig, och speciellt roligt när folk har sagt snälla saker som jag har glömt, då är det som att höra det på nytt igen. Dock brister dagböckerna på vissa punkter, jag måste bli mer utförlig känner jag. Ibland är de minnen jag tror mig ha motstridiga, så när dagboken inte kan reda ut vilket som stämmer finns det ju inget att göra. Ett minne förlorat för alltid. Typiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar