En francais

Oj, tror jag blev lite less på att läsa just. Jag höll på att läsa dikter till min litteraturkurs och märkte plötsligt att jag läste på franska. Jag kan ju inte franska så det var ju typiskt dumt. Det var meningen att jag skulle läsa översättningen som står längst ner på varje sida, men när jag bytte sida började jag ju så klart längst upp och hann med flera rader innan jag insåg att jag inte förstod vad jag läste.

Snart ska jag ta en promenad i solskenet och fundera på hur jag ska skriva min uppgift färdigt. Har nån idé om hur människorna i det vi läst gärna ignorerar sina problem och på så vis "blir av med dem". Problemet kan ju då vara att man hade kunnat undvika det som händer senare om man bara hade vågat. Typ som att bli knivhuggen. Jag hade gärna unvikit det om jag hade kunnat. Väldigt gärna. Måste bara tänka igenom nu hur jag ska få ner mina tankar på papper och anknyta till det jag redan skrivit. Kan bli klurigt för det hör egentligen inte alls ihop.

Kalashelg

-Den här osten smakar...
-Ost?
-Ja! Precis vad jag tänkte. Du måste vara min själsfrände.

Två födelsedagskalas blev det den här helgen. Först Annika som fyllde ynka 23 år(fast hon fyller ju egentligen idag, Grattis Annika!) och sen igår Viktor som fyllde 30. Båda var jätteroliga och det var speciellt roligt att träffa gamla svängare och andra som man inte ser så ofta på Viktors fest.

Idag blir det lite städning och lite läsning och så. Ska försöka ta mig ut i det fina höstvädret också.

Oschysst

Oschysst av skräckministeriet att i gårdagens program visa klippet ur The Ring när äckeltjejen kommer ut ir tv:n. Det är ju superläskigt, vet de inte att jag kollar på programmet alldeles ensam? Tur att jag i då kan minnas tillbaka och fnissa åt Jörgens möte med just den scenen, ståendes halvvägs ut ur vardagsrummet på språkgränd och sakta men säkert försvinnandes ut genom dörren. Han gillar inte skräckfilmer så mycket...

Oväntat

Det är inte varje dag Musse Pigg fixar in en på krogen, men igår var en sån dag. Bara så ni vet.

Ice Ice baby

Idag har jag varit is. Jag har lekt iskull. Inte för att det är kul(det är det inte) utan för att jag har jobbat i en förskoleklass. Det är sånt kidsen gör nu för tiden/fortfarande. Varje gång jag ska jobba i en klass med yngre barn, eller på dagis, så förstår jag först inte varför jag inte har valt det som yrke. De är ju så söta, de är ens kompis direkt och vill förklara reglerna i iskull(allvarligt, alla fattar reglerna, ge er!) och jobbet är ju liksom att leka med dem. Efter typ en timme tänker jag: "Jag vill gå hem och aldrig mer komma tillbaka!". Barn slår sig hela tiden. Eller varandra. Och så grinar de, och bråkar, och jag kan inte fatta att nån vill ha som jobb att trösta och medla mellan sura sexåringar resten av livet. Jag skulle bryta ihop. Och så måste man upprätthålla dumma regler som att man inte får kasta sten. Så klart får man inte kasta sten på nån, men på en stolpe långt ifrån alla? Killen kunde dessutom träffa hur bra som helst. Han hade kunnat bli professionell stenkastare, men nu är hans framtidsplaner spolierade för "vi kastar inte sten på den här skolan". Nej du tack, jag håller mig till gymnasiet. De slår sig i alla fall inte så mycket. Fast imorgon ska jag ju i och för sig tillbaka, damn it! Och då ska jag vara hela dan, det blir kul. Eller nej, vad heter det nu igen? Pengar, just det. Det blir pengar. Och det behövs.