Hundra hunnerska hundar ska hunta dig

Vilken vecka!

Det har blivit mycket skräpmat och extremt lite sömn, men det var det absolut värt. Premiär torsdag alltså. Sen var en massa folk jag kände där på fredagen och det var hur kul som helst. På lördagen var det både matiné och kvällsföreställning. På kvällen var det en hel hop med gammspexare i salongen, och efteråt var det jubileumsfest. Lite synd att man ska sitta vid ett bord i flera timmar istället för att få gå runt och prata med alla, men det var kul i alla fall. Vi fick höra att orkestern faktiskt låter bra, och att det nog inte har hänt i ett spex förut. Vi har också fått höra varje gång vi har våra hundkostymer på oss att"Åh ni är så sööta!". Jag är böjd att hålla med.

Hela flocken

Och vi har haft så himla kul tillsammans. Trampat på varandras svansar(mest jag på andras), gjort sjukt roliga moves till kvintettens låtar, och funderat på hur man egentligen ska kunna knäa nån med pungen.

En sak som man inte ska göra, har jag lärt mig, är att dricka ur skumma flaskor utan att lukta på dem först. Det är ok med orkestergroggen, nästan ett måste faktiskt, men då vet man på ett ungefär vad som är i. Har man otur kan det nämligen var böcklinglikör i vissa flaskor. Det är så äckligt så det finns inte. Och det finns definitivt inte att köpa. Man tillverkar den genom att stoppa en böckling i en strumpa och låta den marineras i sprit. Fick jag veta efteråt. Det smakar rök, sprit och fisk.

Våga va töntig!

Nu är jag trött vill jag lova. Premiären gick JÄTTEBRA! Alla tyckte vi var jättesöta (om ni inte har varit på spexet än är det dags att gå så ni får se våra ursnygga kostymer). Den efterföljande festen var också riktigt kul. Viktor gjorde ett wheel of blame som man snurrade på om nåt gick fel för att se vem som var ansvarig. Det var bara Magne som var på hjulet så han tog på sig allt. Fast jag och Ellinor har ju vetat i minst ett år att allt är Magnes fel ändå. Tyvärr blev festen ganska lång. Jag åkte hem med Thomas och vi var nog de första som gick. Vi kom hem klockan fyra. Sen steg jag upp halv nio för att läsa mina klasskompisars planeringar, och nu ska jag till skolan och prata om dem. Sen ska jag gå hem och sova!

Ain't nothing like the real thing

Ikväll är det premiär. Ska bli kul att prova vår utklädnad för första gången och att gå på premiärfesten i natt. Tror den skulle börja runt ett. Det ska bli mindre kul att få feedback på lektionsplaneringarna imorgon. Tur att vi inte börjar förän halv elva. Men nu är jag stressad! Jag måste gå bort till Thomas så jag inte missar skjutsen. Vi skulle åka tidigare för att köpa öl och tyg eller hur det nu var. I vilket fall borde jag sluta skriva.

Hastus la Vistus!

Spex? Javisstus!

Det blev inte lika sent ikväll. Det är rätt skönt, även om jag med glädje skulle ha väntat länge, länge för att få köra slutlåten igen. Där har jag nämligen ett triangelsolo(bara fyra toner i en takt, men ändå), och Albin har lovat att han ska komma ihåg att göra total paus så att jag får vara helt själv. Det är så himla kul! Magne skrattar åt mig varje gång. Förmodligen för att jag ser så löjligt lycklig ut för en sån liten grej. Jag vet om det själv, men det kan inte hjälpas. De senaste dagarna har jag insett att jag måste ha en otroligt låg glädjetröskel. Kulverten till exempel, och ett annat exempel är på en av låtarna där Albin och Thomas, som sitter bakom varandra precis i min synvinkel, båda håller takten med huvudet precis likadant, även när tempot ändras. Det är tur att jag har väldigt låga toner där, för annars skulle det stämma riktigt illa när jag försöker skratta samtidigt som jag spelar. Ja, varje gång...

I'm in the band!

I fredags var jag på en disputation för första gången. Det var Ellinor som blev dubbeldoktor, och det var inte alls så tråkigt som jag trodde att höra om depressioner hos äldre. Dessutom blev den lilla tråkighet som var snabbt uppvägd av att jag fick gå genom kulverten från vårdvetarhuset till geriatriken som ligger på andra sidan sjukhuset. Det är långt alltså. Jag och Magnes småsystrar på nio år var hur nöjda som helst. Väl framme blev det smörgåstårta i väntan på att Ellinor skulle bli godkänd, och det blev hon.

På kvällen hade hon fest i lärarhuset. Jag fick till min stora glädje sitta med Saga och Tindra(nioåringarna). Vi hade hur kul som helst, även om vi fick vänta till sist att hämta mat hela tiden. Oförskämt att ta barnbordet sist måste jag säga. När vi väl fick mat var den i alla fall jättegod, och jag hade väldigt trevligt och pratade med Magnes föräldrar och toastmasterns pojkvän när tjejerna var uppe och sprang(vilket de gjorde mycket). Svänget kom vid halv tio och jag har nog aldrig sett dem så diskreta nånsin, väldigt okaraktäristiskt av dem.
Vi spelade kanske två timmar och folk dansade mest hela tiden. Tyvärr blev jag blixtförkyld under dagen, så om jag tog i för mycket kändes det som om mina bihålor skulle sprängas.
Dan efter var jag helt utslagen, men nu börjar det bli bättre så jag räknar med att det snart bara ska vara hostan kvar. Ganska olägligt att bli sjuk lagom till spex-veckan när man kommer spela ungefär tre timmar per kväll. Det är ju så jobbig om man inte kan andas. I söndags fixade i alla fall Albin så att orkestern fick spela alla låtar och sen gå hem vid halv nio, så att vi inte skulle behöva sitta och vänta mellan låtarna. Egentligen totalt orättvist eftersom alla andra måste sitta och vänta på de grejer de ska göra, om det är skådespelande eller kulissbärande eller vad som helst. Men orkestern kommer undan med sånt för att vi är så dryga. Det är en förutsättning för att få vara med.
Igår repade vi från 17 till 01.15 ungefär. Helt ok, eftersom vi satt och pratade mellan alla låtar. Fast skämten blev snuskigare och snuskigare ju senare det blev. Jag ser med förtjusning fram emot en likadan kväll ikväll

Romantisk middag för tre

Ja, så började min helg. Rödspätta med räkor och dill blev det och det var otroligt gott. Jag kanske måste börja äta mer fisk. Man ska ju tydligen bli smart av det i alla fall, och det vore inte så dumt.

Sen begav jag mig till Rött för att möta svänget. Det är lite konstigt att jag inte har vart på Rött en enda gång före den här terminen, men nu har jag vart där tre gånger på mindre än en månad. Nedrans filosofistudenter som ska dricka öl hela tiden. I alla fall så var vi där en liten stund, men sen bestämde David att vi måste gå till förrådet så vi hann dricka en billig öl också innan vi skulle samlas, så det gjorde vi.
Sen gick vi till NH och behövde inte vänta länge alls innan vi skulle spela. Det måste vara första gånen i världshistroien som en sittning blev färdig i förtid.
Det var hur kul som helst att spela och det gick rätt bra, förutom att Magne och jag hela tiden glömde bort vart vi skulle börja. Ganska konstigt eftersom vi har spelat de här låtarna så himla många gånger.
Malin och Johannes från Swingum var med och dansade Lindy Hop. De var så bra att ingen annan utom en kille vågade gå upp och dansa. Inte förän det kom ett gäng fulla killar och började dirigera orkestern och hoppa runt. Då kunde man som inte vara sämre.
Jag dansade en dans med Johannes, på den absolut tråkigaste låten att spela. Hur kul som helst. Han är ju galet bra.

Igår var jag på stan med Cissi och Jörgen. Vi hittade glasögon till mig(jag har bestämt mig nu, yey!), och en jacka till Jörgen, och så bjöd han oss på fika. På kvällen åt vi chips och kollade på tv och hade det mysigt.

Idag ska vi repa i fem timmar med spexorkestern. Det lär bli kul men jobbigt. Man får ju så ont i kinderna. Tur att jag får skjuts ner till stan i alla fall, för all den mysiga snön som fanns igårkväll har blivit till omysigt slask.

Om man har tråkigt:

http://www.youtube.com/watch?v=0Dq28QbKCvM
http://www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc