I fredags var jag på en disputation för första gången. Det var Ellinor som blev dubbeldoktor, och det var inte alls så tråkigt som jag trodde att höra om depressioner hos äldre. Dessutom blev den lilla tråkighet som var snabbt uppvägd av att jag fick gå genom kulverten från vårdvetarhuset till geriatriken som ligger på andra sidan sjukhuset. Det är långt alltså. Jag och Magnes småsystrar på nio år var hur nöjda som helst. Väl framme blev det smörgåstårta i väntan på att Ellinor skulle bli godkänd, och det blev hon.
På kvällen hade hon fest i lärarhuset. Jag fick till min stora glädje sitta med Saga och Tindra(nioåringarna). Vi hade hur kul som helst, även om vi fick vänta till sist att hämta mat hela tiden. Oförskämt att ta barnbordet sist måste jag säga. När vi väl fick mat var den i alla fall jättegod, och jag hade väldigt trevligt och pratade med Magnes föräldrar och toastmasterns pojkvän när tjejerna var uppe och sprang(vilket de gjorde mycket). Svänget kom vid halv tio och jag har nog aldrig sett dem så diskreta nånsin, väldigt okaraktäristiskt av dem.
Vi spelade kanske två timmar och folk dansade mest hela tiden. Tyvärr blev jag blixtförkyld under dagen, så om jag tog i för mycket kändes det som om mina bihålor skulle sprängas.
Dan efter var jag helt utslagen, men nu börjar det bli bättre så jag räknar med att det snart bara ska vara hostan kvar. Ganska olägligt att bli sjuk lagom till spex-veckan när man kommer spela ungefär tre timmar per kväll. Det är ju så jobbig om man inte kan andas. I söndags fixade i alla fall Albin så att orkestern fick spela alla låtar och sen gå hem vid halv nio, så att vi inte skulle behöva sitta och vänta mellan låtarna. Egentligen totalt orättvist eftersom alla andra måste sitta och vänta på de grejer de ska göra, om det är skådespelande eller kulissbärande eller vad som helst. Men orkestern kommer undan med sånt för att vi är så dryga. Det är en förutsättning för att få vara med.
Igår repade vi från 17 till 01.15 ungefär. Helt ok, eftersom vi satt och pratade mellan alla låtar. Fast skämten blev snuskigare och snuskigare ju senare det blev. Jag ser med förtjusning fram emot en likadan kväll ikväll
På kvällen hade hon fest i lärarhuset. Jag fick till min stora glädje sitta med Saga och Tindra(nioåringarna). Vi hade hur kul som helst, även om vi fick vänta till sist att hämta mat hela tiden. Oförskämt att ta barnbordet sist måste jag säga. När vi väl fick mat var den i alla fall jättegod, och jag hade väldigt trevligt och pratade med Magnes föräldrar och toastmasterns pojkvän när tjejerna var uppe och sprang(vilket de gjorde mycket). Svänget kom vid halv tio och jag har nog aldrig sett dem så diskreta nånsin, väldigt okaraktäristiskt av dem.
Vi spelade kanske två timmar och folk dansade mest hela tiden. Tyvärr blev jag blixtförkyld under dagen, så om jag tog i för mycket kändes det som om mina bihålor skulle sprängas.
Dan efter var jag helt utslagen, men nu börjar det bli bättre så jag räknar med att det snart bara ska vara hostan kvar. Ganska olägligt att bli sjuk lagom till spex-veckan när man kommer spela ungefär tre timmar per kväll. Det är ju så jobbig om man inte kan andas. I söndags fixade i alla fall Albin så att orkestern fick spela alla låtar och sen gå hem vid halv nio, så att vi inte skulle behöva sitta och vänta mellan låtarna. Egentligen totalt orättvist eftersom alla andra måste sitta och vänta på de grejer de ska göra, om det är skådespelande eller kulissbärande eller vad som helst. Men orkestern kommer undan med sånt för att vi är så dryga. Det är en förutsättning för att få vara med.
Igår repade vi från 17 till 01.15 ungefär. Helt ok, eftersom vi satt och pratade mellan alla låtar. Fast skämten blev snuskigare och snuskigare ju senare det blev. Jag ser med förtjusning fram emot en likadan kväll ikväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar