I valet och kvalet

Jag måste bara säga:

Hurra! Carro kommer till Sverige. Min lilla tyska som alltid har roligt och som vet var de bästa cocktailbarerna finns och var man kan se på fotboll och röka vattenpipa. Samtidigt. I Tyskland alltså, kanske inte i Umeå... Det kommer bli grymt kul i vilket fall!

Skärpning fröken!

Jag är ju värdelös på att översätta. Eller kanske inte på själva översättandet i sig, men på att slå upp ord. Det finns ju så många andra ord i boken som man vill veta vad det betyder, till exempel Turkish towel= frottéhandduk. Problemet är bara att när jag har läst vad alla kuliga ord betyder så har jag glömt bort vilket ord det är jag håller på att slå upp, och så måste jag gå tillbaka till texten och kolla, och så fortsätter jag bläddra, och så ser jag nåt kul ord som jag inte vet vad det betyder och så... ja ni fattar. Det tar ju sån tid!

Hope of deliverance

Aldrig kunde jag tro att Pennlert skulle rädda mig. Där ser man att vissa böcker som verkar urusla när man faktiskt har dem som kurslitteratur kanske ändå kan göra nån nytta i framtiden...

Broken bones

I ungefär ett år nu har nånting i min bröstkorg krasat lite läskigt. Det liksom hakar upp sig och så måste jag vrida loss det. Det har inte gjort så mycket, det är lite spännande så där. Men nu har ryggen också börjat. Det är inte särskilt kul när man inte kan sätta sig ner utan att nåt är fel, och så måste man knäcka loss det. Och då krasar det inte heller, utan det knäcker verkligen. Kan nån vara snäll att ta bort det? Alltså inte ryggen, utan knäcket...

Call me Desirée

Så var man tillbaks i Ö-vik. Min handledare är hemma för vård av sjukt barn så jag passar på att panikläsa kurslitteraturen som jag måste referera till i min rapport. Det är så kul när man läser anvisningarna och ser att man bara behöver läsa sex kapitel, och sedan inser att, jaha, det var hela boken på 400 sidor. Men den är ganska intressant så det är ändå ok.

I veckan testade jag min julklapp som består av en massa trätrianglar med hål i som sitter ihop med hjälp av ett virrvarr av pinnar. Man ska plocka isär den här figuren och sedan försöka minnas hur den såg ut och sätta ihop den igen. Till min stora förvåning lyckades jag med detta utan att öppna fusklappen! Så vida jag nu har byggt ihop den rätt, men det tror jag, för den gick ner i lådan… Men även om jag till slut lyckades klura ut den så var den svår, så jag hoppas att Kindergarten var märket på grejen och inte svårighetsgraden...

Ur svenska hjärtans djup

Nytt år!
Tro vad det ska bli av det? Förmodligen blir det kul, som vanligt. Om nyårsafton är nåt slags fingervisning så är det garanterat. Gud så kul! Middag med åtta underbara människor hemma hos Magne och Ellinor. Samtalen lyckades spåra ur åt än det ena än det andra hållet, men trots en överväldigande majoritet läkare blev det nästan inget sjukdomsprat. Det har nog aldrig hänt förut. Fina raketer hade de också här på Ålidhem, och många. Men en del barn borde skjutas med sina egna raketer, de är ju livsfarliga! Eller kanske snarare de som har köpt dem till dem...
Efter tolvslaget spelade alla utom jag och Mats ett tråkigt spel. Vi spelade klarinett istället. Bas- och essklarinett. Vi fick en massa skäll när vi inte spelade så fint, men när vi spelade kungssången tre gånger i rad var det ingen som märkte nånting. Rent av oförskämt. Fast du gamla du fria fick vi inte till, det gick inte ens att lista ut vilken ton Mats skulle börja på. Grymt kul var det i alla fall!


Annars var julens höjdpunkt när Freja var hemma hos oss i Härnösand. Ja resten av släkten var ju där också, men de kan inte riktigt tävla med en nästan-ettåring. Hon hade lärt sig samma dag att säga "titta!" så hon sa det till allt. Otroligt söt!


Idag har jag varit till Anneli och vattnat blommor, och så har jag översatt ungefär en halv artikel till mamma. Får göra klart den imorgon.