STORK 2008 - Uppsala

Ja jösses!

Nu är jag lite trött. Helgen blev superdupertoppen. Den börade redan torsdag kväll när vi klev på tåget till Uppsala. I restaurangvagnen fanns det öl. Man måste ju sätta ribban tidigt och lågt. Ett av helgen sämsta skämt kom redan då när vi insåg hur kul namn vår trummis har. Variationerna på Zacco(säcka inte ihop Zacco! etc.) är oändliga. Sen blev vi tillsagda att vara tysta...

Väl framme i Uppsala klockan 07.00(!) letade vi upp en park och slappade. Vi och alkisarna. Men det var hur mysigt som helst. Och sol och sommar inte minst. Där degade vi fram till elva när vi begav oss till MAX och systemet, och Linnea inhandlade ett par gröna strumpbyxor för att fullborda uniformen.

På väg tillbaka till parken hittade vi några Luhrar som joinade oss en stund senare. De hade ju musiken, även om en låt om just Luleå kanske inte är det skojigaste jämt. I princip fortflöt dagen på samma sätt tills vi fick åka till skolan med våra grejor klockan fem. Mycket sol blev det. Sen spelade jag med luhrarne och var faktiskt bättre än deras ordinarie klarinettist eftersom hon var för full. Klockan var då 18. Hon klädde också av sig till bikini för att det var för varmt. Classy. Jag fick i alla fall höra Brass Machine, det är min favoritLuhrlåt.

Direkt efter spelade vi själva på smålands nation. Inte så hemskt mycket folk men ändå kul. Maten var också okej även om vi fick stå i kö skitlänge innan den var färdig. Vi gick runt på nationerna och kikade på andra orkestrar och sen tog vi taxi hem. 20 kr per person kändes väldigt värt det istället för att leta oss hem i ca en halvtimme med en karta utan gatunamn till hjälp.

Nästa dag hängde jag med Luhrarne in till stan för deras stadsselning. Resten av snösvänget tog ordentlig sovmorgon eftersom vår första och enda spelning den dan var klockan 21. Rebecka och jag knatade upp för en lååång backe till slottet bara för att få klättra ner igen på andra sidan. Typiskt alltså.

Efter spelning blev jag upphämtad av kusin med familj och vi for hem till dem för att avnjuta en fikalunch i sommarvärmen. Bilens termometer visade 27 grader. Ganska skönt att sitta på deras altan och prata och dricka läsk. Jag fick dock problem när jag fick ett sms att Anna hälsade att bubblet väntade i parken. Vi hade inte hunnit med morgonchampagnen innan spelningen! Jag kände mig lite som en olydig högstadieelev som skickade sms under bordet när jag tyckte att de inte såg. Dessutom visste jag inte vem det var ifrån för jag hade inte numret inlagt. Det visade sig senare att det var Albin som hade gått och blivit så fruktansvärt vuxen att han fått en jobbtelefon, så då var det ju inte så läskigt som jag först tyckte.

Vid ett-tiden fick jag skjuts in till stan av Ola för att inte missa kortegen. Det gjorde jag verkligen inte, det tog hur lång tid som helst. De flesta såg inte så jättepeppade ut när de kom fram till parken där vi satt och väntade i skuggan av ett träd. Efter lite jordgubbar och öl knatade vi bort mot parksnäckan där det skulle vara ytterligare konserter. Där hittade jag Luhrarne i parken utanför och övergav svänget för mitt bubbel som Anna hade sparat i en spriteflaska. Toppen alltså! Sen hängde jag med dem hela dagen. Solade och pratade och tvingade folk att stå i jättelånga toalettköer med mig.Det måste ju vara rättvist, så man får faktiskt inte kissa i buskar om inte alla kan göra det. Jag och Rebecka köpte också glass vilket var hur härligt som helst. Rebecka gjorde misstaget att inte skydda sin glass från Christian, han åt upp halva i en tugga.

Vid middagen kom det enligt mig roligaste skämtet på hela helgen när Alexander sjöng "Det sa din mamma med, när jag satte på henne" efter allt som Christian sa. Till exempel "det är plast på pinnen" (Fri tolkning på den) Det gick att sjunga efter nästan allt!
Dessutom lyckades Christian med det roligaste ever när han tyckte att vi hade sjungit väghyvlaren så fint. Han blev då så glad och exalterad att han råkade trycka ganska hårt på flaskan han höll i och spruta ketchup diagonalt över hela ryggen på Mats. Obetalbart! Haha! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

Linnea och jag har upptäckt att vi är ungefär samma person. Vi hängde ihop resten av kvällen och gömde oss för några vi inte ville träffa och dansade med dem vi gillade. Inte förän på slutet träffade vi resten av snösvänget som var kvar. Vi är övertygade om att vi hade roligast av alla! Östgöta Nationskapell var lugnt bäst den kvällen. De var grymt coola och hade mycket lite kläder på sig på grund av bastuvärmen i lokalen. Ingen klagade.

Söndagen började jag med att bli påhoppad för mitt morgonpigga sätt. Det är ju inte mitt fel att jag hellre duschar av mig sju lager svett än sover en halvtimme extra. På tågstationen berättade Oscar om den gulligaste tanken nånsin. Det började med att han ville bygga en jätteliten trombon i guld. Sen kom han in på andra små saker och sa att han helst av allt vill ha en liten älg hemma som kan trippa på parketten och äta granskott ur krukor. Den ska vara ungefär 20 cm lång bara, men den kommer ju tro att den är världens största älg eftersom den inte vet hur stora älgar ska vara egentligen. Gud så gulligt! Han kunde ockå tänka sig en liten flodhäst som man kan bada i en degskål, och en liten trombonist som kan spela på guldtrombonen när vi ändå håller på att manipulera fram småsaker. Det kanske är lite väl i och för sig. Men älgen och flodhästen är gulligt.

Idag åt jag och Linnea pizza för att kompensera för att alla pizzeriaor i Uppsala hade stängt. Inte dåligt. Dessutom undvek vi den ena kattmänskan i vår klass på ett otroligt smidigt sätt. Lycka!

När folk som är duktigare än jag har lagt upp lite bilder ska jag sno några och lägga upp här också. Vänta bara!