Egotrip!

Ha! Jag kom med det bästa utklädnadsförslaget till en kille på en blogg jag läser. Dock har någon berättat tipset för mig, jag minns inte vem, men jag tänker ändå ta åt mig äran. Och nej, Sarah, det är inget för dig. Plus att om jag kom på nåt bra skulle jag inte säga det till dig utan ta det själv;) Men du får låna mina änglavingar om du vill, de är mest bara jobbiga. Fast fina också. Dollar vet vad de sysslar med...

Here in the dust...

Dagen idag började mycket toppen måste jag säga. Frost och två minusgrader och härligt frisk luft. Min handledare för examensarbetet verkar jättebra och kom med många bra synpunkter, och det ska faktiskt bli riktigt kul att komma igång till veckan.
Sen hade vi grupparbete. Då började humöret dala lite. Jag och Daniel satt i och och för sig och fajtades om hur man bäst skulle göra vår power point(mitt förslag vann), och det var kul, men annars var det lite nja. Jag gillar egentligen min grupp, men idag var de lite irriterande tröga. Det brukar ju hjälpa att läsa instruktionerna om man inte vet vad det är man sysslar med...

Så på eftermiddagen var jag inte mitt glada själv. Lite depp plus mycket tid plus att någon härom veckan sa till mig nåt i stil med att "bara du inte lurar dig själv" gjorde att jag började fundera ganska mycket på om jag gjorde det. Ingen bra idé, det fattade jag själv, så jag försökte distrahera mig med att läsa om datorer i skolan. Världens sämsta texter, verkligen. Så till slut satte jag mig i ett hörn i soffan och sov istället. Det kändes ganska bra att få sitta i mörkret(jo, strax efter fyra var det mörkt) och bara vara. Tiden gick fruktansvärt långsamt fram tills jag skulle gå och träna, och på väg hem från träningen funderade jag på om en kompis till mig som jag brukar ha allvarliga samtal med ibland är ovanligt bra på att läsa av känslor, eller bara väldigt rättfram. Han läser mig som en öppen bok, och jag har alltid tagit för givet att andra också gör det, och att skillnaden bara är att han talar om vad han ser, men så kanske inte är fallet?

Näe, nu ger jag upp tankeverksamheten för idag och börjar om på nytt imorgon, med tankarna fokuserade på didaktik. Yey... inte.

Så kan det gå...

Böcker jag har köpt den senaste månaden:

• Kite runner - Khaled Hosseini
• Harry Potter and the Half Blood Prince - J.K. Rowling
• The Catcher in the Rye - J.D. Salinger
• The Complete Polysyllabic Spree - Nick Hornby
• The Grass is Singing - Doris Lessing
• Shopaholic Abroad - Sophie Kinsella
• Shopaholic and Baby - Sophie Kinsella
• The innocent Man - John Grisham
• Regeneration - Pat Barker
• A Star Called Henry - Roddy Doyle
  
• The Witch of Portobello - Paulo Coelho
• The Goldilocks Enigma - Paul Davies
• Ungdomsdikter/Gitarr och Dragharmonika - Gustav Fröding
• Nya Dikter/Stänk och Flikar - Gustav Fröding
• Nytt och Gammalt/Gralstänk/Översättningar/Räggler å Paschaser - Gustav Fröding
• Prosa - Gustav Fröding
• Efterskörd/Reconvalescentia - Gustav Fröding

Oops! Hur gick det till? Jag tror vi kan konstatera att jag inte ska gå in i fler bokhandlar på ett tag. Jag ska till och med strunta i den fantastiska kiloprisrean som de har nu. Tur att det är långt till stan... På grund av praktiken har jag bara hunnit läsa ett par av dem jag köpt, bland annat Nick Hornbys bok. Fantastiskt rolig bok om böcker och om att läsa. Till exempel får man lära sig att en classic inte betyder en gammal bok, utan en bok med klass, alltså en bra bok. Hence "modern classic". Ahaaaa! Man läser alltås inte Dickens och gänget för att de är gamla och därför på nåt vis läsvärda, utan för att de är så bra skrivna att de fortfarande är läsvärda. Tur att man lär sig nånting i alla fall.

Igår hade jag Maria och Oscar här på middag, spelkväll och mys. Jag tror jag ska önska mig nåt spel i julklapp. Jag har Geni, men det är så satans svårt, för det handlar bara om 1900-talet. Alla frågor går så fruktansvärt djupt för att de ska ha tillräckligt mycket att fråga om; det mesta har man aldrig hört talas om. Visste ni till exempel att han som spelar den stumme rövaren i Ronja Rövardotter egentligen är en känd bandyspelare? Nu vet ni.

Också glömde jag bort att det har blivit vintertid. Nu klev jag ju upp en timme tidigare än jag trodde, helt ofrivilligt!

Glömde...

...förresten nämna att praktiken är slut! Hurra, hurra, hurra! Tillbaka i overkligheten där allt är bra! Snart blir det totalt oplanerad fest. Finns det någon bättre sort?

Lite bilder från Gävle

Har man en gympasal måste man ju utnyttja alla möjligheter…

Baskettävling

Kenneth och Anders fajtas i ringarna

Nattbadminton spelas med fördel sittandes (eller liggandes)

Madrassgänget; Albin, Rebecka, Anders och Cristina

Anagram och punch i solen

Lata Luhrar; Tommy, Anders och Victor

Olovligt jam efter att kåren stängt; Kenneth, Anna och Mats

Albin jammar också

Geflabandet, med gitarristen som spelar solo samtidigt som han dricker öl(fast inte på bilden)

Och nej, det är inte lättare än vanlig badminton...

Men alltså...

...jag menade ju om själva klyftan är skalad, inte hela mandarinen, det visste jag redan att den var. Det skulle ju vara jättejobbigt om man var tvunget att skala den efteråt. Men hur håller klyftorna i så fall ihop sig, och hur gör man när man skalar? Klyftskalet är ju så tunnt och sitter liksom fast.

Dagens undran

Har konserverade mandarinklyftor skal? Hur skalar man dem annars utan att mosa dem?

Du kan kalla mig Weino... Festis-Weino

Resan till Gävle började alldeles utmärkt med att mitt hår luktade päronfestis(Ja, jag snyltade på din hårsprej Johanna...), och Peter Wahlbeck anlände i god tid, så man slapp oroa sig för att han skulle missa tåget och så.
I Gävle slöt jag upp med Luhrarne och efter ett besök på systemet begav vi oss hem till Johan för förfest och häng resten av eftermiddagen. Cristina och jag lyckades, med näst intill obehaglig träffsäkerhet, förutspå helgens händelser med hjälp av en arabisk teknikbok. Det fanns många baklängesformler, men det var bilderna vi utgick från. Vi roade oss också med att sms-spamma diverse Luhrare genom att skicka en bokstav var. Albin fick det värst som fick 32 nya sms när han väntade på att få kliva av flyget. Botten upp och resten i håret!(jodå, vi skickade även mellanslagen). Vi vred oss av skratt när vi allesammans fick våra leveransrapporter i en drös.
Seriösa musiker som vi är(?) gick vi sedan ner till Gefla-bandets replokal för att snabbt dra igenom låtarna. Jag måste säga att det lät ganska fördjävligt...
Sen skulle vi då bege oss till kvällens tillställning på Puben Puben. Inte så svårt i sig, om det inte hade varit för att den enda som visste vart vi skulle inte gick med oss, och förklarade vägen genom att peka fem centimeter utanför kartan och säga: ungefär hit ska ni. Just det. Cristina och jag råkade förvilla hela gänget in i en skog där Anders, driven av hungersmärtor desperat försökte fånga en kanin. Det gick inge bra, men kaninen finns i alla fall utmärkt på kartan nu om nån är intresserad. Även det tidigare oupptäckta vattendraget som spärrade vår väg.
Efter många långa omvägar kom vi fram till Tacobuffén som vi tacksamt tog för oss av. Mumsigt! Resten av kvällen spelade vi, eller lyssnade på Gefla-bandet som är fantastiskt duktiga, och satt och myste i en soffa. Världens gladaste man tyckte att vi var grymma, och tog alla i hand. På bussen till skolan där vi skulle få bo blev vi påhoppade av två portugiser. De försökte övertyga oss om att de inte var odrägliga, men lyckades dåligt. De försökte även bjuda bort Albin till sin homosexuelle vän som mest såg ut att vilja sjunka genom bussgolvet. Som tur var för Albin gick inte det heller så bra.
Dagen lördag försökte vi få sovmorgon, men diktatorn Anders bestämde att vi inte fick det. Han och Tommy välte istället den tjocka madrassen som jag Rebecka, Albin och Cristina sov på, så vi alla hamnade i en stor hög på golvet. Inte schysst alltså! Vi stannade ändå kvar på skolan till strax efter tolv när vi gick till BARacken för att äta lunch. Där anslöt också Mats, och efter gigantiska pizzor roade vi oss med att skriva anagram. Jag heter numera antingen Festis-Weino eller Fis-Stewe i No. Jag svarar på båda. Kenneth fick nästan till nånting med Rivsmekt Kön, och Mats hade att välja på Hamster and Dill, eller min favorit, Smet-Harald Lind. Hahaha!
Sen blev det mellanfest hos Johan igen, och sen kåren för sittning. Mats och Karolina hade en underbar partylek(fråga mig på nästa fest) som höll på att roa ihjäl gefla-bandets trummis. Det kunde ha gått illa. Snösvänget drygade sig också med att spela Preussiska Arméns Minnesmarsch, arrangerad för flöjt, klarinett, trumpet och bas. Underbart... Vi blev tillsagda av Anna att blanda orkestrarna lite, sp jag och Cristina bytte helt enkelt rock för att det skulle bli varannan grön och orange. Tyvärr såg Anna det, men det gick bra ändå. Så jag fik vara äkta Luhr resten av kvällen. Himla förvirrande dock när man skulle visa någon medalj eller så, och så fanns den inte där.
Spelningen gick faktiskt grymt bra den kvällen, ganska tvärt emot repet dagen innan. Kan bero på att vi hade trummis, och typ femtio procent mer musiker än då. Eller att vi var fullare än då. Vilket som...
När kåren tvångsavslutade det efterföljande jammet genom att bryta strömmen gick vi en promenad tillbaka till skolan(vissa behövde samla på sig steg). Under promenaden fick vi lära oss att solen och månen fungerar precis som en gitarr och förstärkare. Tänk vad mycket man inte vet. När vi kom fram var det inte läggdags som man kunde tro, det var badmintondags. Helt logiskt. Vid halv fyra kom vi kanske i säng. Det viktiga att tänka på när man sover på en jättetjock madrass är att inte ligga på mage. Då får man nämligen fruktansvärt ont i ryggen. Fenomenet kallas tydligen banan och är mycket allvarligt.
Dagen söndag skulle vi egentligen åka och bada, men tack vare alla smarta tekniker kunde vi räkna ut att relax+170kr=ledsna studenter. Vi åkte därför in till stan och åt lunch på en mexikansk restarurant istället. Där bildade vi en styrelse som skulle ta beslut i viktiga frågor, som till exempel vad vi skulle göra sedan för att fördriva tiden. Några förslag var: Kaffe, biljard, bowling, kaffe, sniffa salt, springa en mil, inte shoppa och kaffe. De enda vi röstade igenom var att Albin skulle betala notan(vilket han inte gjorde!) och att inte shoppa, så när Albin sedan behövde nya arbetshandskar fick vi godkänna det genom att klassa det som handling, inte shopping. Och det är ju faktiskt inte särskilt kul att köpa arbetshandskar. Det som däremot kanske var lite för kul var Ryska på resan-boken han också köpte(han ska till Ryssland, så det fanns en förklaring). Hur ofta har man till exempel behov av att säga Skulle du vilja titta på min böld? eller hur menar de att man ska hinna plocka fram boken och hitta frasen Stop! annars skriker jag! innan personen i fråga hunnit undan? Mycket intressant bok må jag säga. Resten av dagen satt vi på ett café, tills det var dags för Anders att hinna med sitt tåg. Några åkte sedan för att hämta upp Rebecka hos hennes pappa, så dem hann jag inte säga hej då till ordentligt. Mycket tråkigt, men det var säkert den där bergväggen man skulle åka in i på vägen till henne som försenade dem så att de inte hann parkera innan mitt tåg gått. Typiskt bergväggsbeteende.
Tågresan gick smärtfritt och likaså den påföljande bussresan till Ö-vik. Plus att jag fick träffa mamma i cirka tjugo minuter i bytet. Inte dåligt. Hem till Sanna kom jag vid halv elva, och vi drack lite te och pratade innan vi gick och lade oss. Mysigt värre. Plus att hon hade mycket mer golvyta än jag mindes. No problems alls för lilla mig att få plats. Slutet på en underbar helg, och början på den sista praktikveckan. Underbart, sen ska jag vara människa igen!

Vem kallar du stofil?

Galenskaper och kaos

Oh. My. God. En kompis till en annan lärarkandidat har tatuerat in den didaktiska triangeln på sin arm. Det här är nog det största BUT A-WHY? jag någonsin har haft anledning att utropa! Jag befinner mig i shocktillstånd, jag måste nog gå hem snart. Det hade jag i och för sig tänkt göra ändå, men nu fick jag ju ännu större anledning.
Inte ska jag åka hem heller, utan jag ska åka hem, alltså till mina föräldrar. Sen blir det vidare resa söderut imorgon mot Gävle där det är firande på g. Lite god mat, lite spelningar och lite fest. Toppen alltså! Mats och Karolina skulle komma på lördag, annars är jag faktiskt inte säker på att det blir fler svängare än jag. Victor och Kenneth skulle kanske komma, men jag har inte hört nåt säkert. Det får bli en surprise.
Kandidatrummet på nolaskolan ser ut som ett bombnedslag, och det är nästan bara mitt fel. Dels har jag massor av grejer med mig eftersom jag ska bort, och dels har jag spritt ut alla mina papper i ett jämnt lager över hela bordet. Suck. Jag fixar det nästa vecka. Nu ska jag ta helg!

Det finns...

...exakt en vettig människa på Nolaskolan som jag har sett so far. Han har gula byxor.

Och Gävle kommer bli grymt, det går according to plan...

Hammertime och bag in da box

Nu tar jag en paus i planerandet och uppdaterar lite här. Superbra helg igen. Mat och film hos Oscar på fredan, och så lyssnade vi igenom all hans musik. Tydligen har han bäst musiksmak i världen, och jag är böjd att hålla med. Vi lyssnade på allt möjligt verkligen från klassisk musik och marscher till spokenword-artister och postrock(om det nu hette det). Helt klart en toppenkväll. Enda anledningen till att jag gick hem halv tre var att jag hade lovat Annika att gå och träna klockan elva dan efter. Hur hon nu kunde komma på en så galen idé... Men det gick ganska bra ändå. Det gjorde som lite ont i vissa muskler(läs de flesta) igår. Och lite fortfarande faktiskt.

Lördagen spenderade jag sen hemma i lägenheten fixandes med lite olika saker. På kvällen hade Sarah födelsedagsfest, fast vi var hos mig för att få plats. Nu kunde vi ju kanske ändå ha varit hos henne eftersom många inte kom, men det var bevisligen kul ändå:

Vi gick ut på gamla goda Corona också, och lyckades träffa in en av deras bättre musikkvällar. Yey!

Igår styrde jag upp min framtid genom att välja vad jag ska läsa till våren. Det blir en distanskurs i Italienska. Jag blev väldigt sugen när jag satt och funderade ett tag. Plus att det är två obligatoriska träffar i Lund, där ju syster-yster bor. Utmärkt anledning att åka och hälsa på. Skulle det vara fullt på den kursen tog jag litteraturvetenskap i andra hand. Också distans vid högskolan i dalarna, men där var det inga träffar alls. Tur, för man vill ju inte behöva åka till Dalarna liksom;)

Festivaldags

Hälften av praktiken har gått. Sweet alltså. Nästa fredag får jag ledigt, och ska då bege mig till Gävle för ännu en studentorkesterfestival, fast i miniformat. Hoppas att jag får med mig någon fler här uppifrån, men annars får jag i alla fall träffa Mats och Karolina som bor där, och en del andra hemskt trevliga och underbara människor. Ja så var det…

Troligtvis blir det tåg från Härnösand ganska tidigt på fredag morgon, men jag tänkte faktiskt avvakta och se om någon vill följa med, för då kanske de har åsikter på den punkten. Dock har jag inga höga förhoppningar eftersom erfarenheten säger mig att svänget är en tråkig orkester när det gäller såna här resor, som måste övertalas och peppas typ ett halvår i förväg. Vet inte om två veckor kommer funka. Ja, jag är lite bitter...

Träningsvärk!

I början på den här veckan har det kännt så konstigt i mina käkar och kinder. Gjort lite ont liksom på ett konstigt sätt. Ibland när jag blir stressad biter jag ihop tänderna jättehårt utan att jag märker det, men jag har inte känt mig stressad och därför tyckte jag att det var konstigt om det vore det. Men igår kom jag på det. Det är träningsvärk från helgens spelning. Jag har träningsvärk i kinderna! Det har aldrig hänt förut. Tur att Anders och jag fuskade då, och hoppade över stämrepet på förmiddan. Efter repet(när jag hade kommit hem så ingen såg) testade jag om det går att stretcha kinderna. Det går inte. Men man ser förmodligen jätterolig ut(därav "så ingen såg").

Nu ser jag fram emot helgen jätte, jättemycket. Dels blir det pubkväll med tjejerna och Mattias på fredag(imorgon, tjoho!), och så är jag bjuden på middag och film på lördag. Längta, längta!