Oh. My. God. En kompis till en annan lärarkandidat har tatuerat in den didaktiska triangeln på sin arm. Det här är nog det största BUT A-WHY? jag någonsin har haft anledning att utropa! Jag befinner mig i shocktillstånd, jag måste nog gå hem snart. Det hade jag i och för sig tänkt göra ändå, men nu fick jag ju ännu större anledning.
Inte ska jag åka hem heller, utan jag ska åka hem, alltså till mina föräldrar. Sen blir det vidare resa söderut imorgon mot Gävle där det är firande på g. Lite god mat, lite spelningar och lite fest. Toppen alltså! Mats och Karolina skulle komma på lördag, annars är jag faktiskt inte säker på att det blir fler svängare än jag. Victor och Kenneth skulle kanske komma, men jag har inte hört nåt säkert. Det får bli en surprise.
Kandidatrummet på nolaskolan ser ut som ett bombnedslag, och det är nästan bara mitt fel. Dels har jag massor av grejer med mig eftersom jag ska bort, och dels har jag spritt ut alla mina papper i ett jämnt lager över hela bordet. Suck. Jag fixar det nästa vecka. Nu ska jag ta helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Why, why, WHY skulle man vilja tatuera in den didaktiska triangeln på armen??? Han måste ju haft en knäpp och gjort det utan att tänka efter.
Eller kanske för att alltid kunna säga till alla som kommer och granskar en "-jag har allti den didktiska triangeln med mig när jag planerar och genomför lektioner." (och inte ljuga)
Själv tänkte jag tatuera in en bild på Lars-Åke Pennlert på min högra skinka
det är ju klockrent! Själv ska jag tatuera in Anders Råde i ett hjärta på bröstet. Kandidatrummet luktar väl iaf inte läder och svett nu? Och det står väl inte "gaybarometer" på vita tavlan? Then you ain't seen nothing
Skicka en kommentar