Det verkar som om jag har fått ett jobb. Det märker jag på att jag har jobbat där i tre dar nu. För en vecka sen visste jag inte att det jobbet fanns, och jag har inte ansökt om det, men ändå har jag fått det. Som min chef Andreas sa, det här trodde du inte igår(fast i måndags då). Nej, det gjorde jag sannerligen inte. Och det är faktiskt ett kul jobb. Eller jobbet i sig är väl kanske inte superjätteskoj, men de som jobbar där är det. Speciellt mitt arbetsrum. Jag har ett pyttigt skrivbord på hörnet av två andra, för jag fick inte riktigt plats nån annanstans. En kille som jag delar rum med hade av de andra blivit tillsagd första dan att inte vara så cynisk. Hans taktik var att inte säga nånting alls vilket måste ha lett till att all cyniskheten byggdes upp inom honom och till slut var tvungen att komma ut. Så på eftermiddan i onsdags satt han och läste högt ur elevers uppsatser och skrattade så han grät åt saker de skrivit. Till hans försvar var det väldigt roligt(typ "på 90-talet gick Sverige från att vara ett jordbrukssamhälle till att bli industrialiserat". Eller gjorde det det?) . Vid ett tillfälle skrattade han så högt att en annan kille som också sitter i vårt rum men hade gått iväg en sväng kom springande tillbaka och sa "Är du ensam med honom!? Förlåt, jag ska aldrig lämna dig igen!". En ganska rolig första dag får jag väl säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar